Samma procedur som förra året - men ändå inte
Den enda nya jag varit med om i dag var när vi rullade fram över den snart färdiga Sandsbrovägen. Och så solen förstås. Den brukar aldrig skina så övertygande över Hultsfred som i år. Men resten har tiden inte brytt sig om. Det är samma människor som vandrar fram och tillbaka på festivalområdet, samma kläder, samma snabbmat från Asien till Gotland och samma cola och apelsinläsk med märken som bara tycks finnas just här.
Det är även same procedure as last year med mannen som vi hyr in oss hos.
- Men hej, det är ni från Hallandsposten va? Nej, just det Smålandsposten är det ja. Hallandsposten kom ju nyss.
Den här mannen hyr ut alla sina rum till en rad tidningar. Själv bor han, hans fru och två barn i vardagsrummet. Trädgården har han gjort camping av. Hultsfredandan personifierad. Om tre dagar kommer han säga adjö med svarta ringar under ögonen och undra om han orkar göra detta ett år till. Självklart kommer han det.
Hultsfred är trygghet och igenkänning. Efter att ha varit här kanske några år för mycket framgår det hur tydligt som helst. Varje år klagas det på det dåliga programmet. För mycket hårdrock, för många män, för många allt för stora publikfriande band. Det saknas spets, var är det spännande, nya, heta? Jag har själv sagt det här. Men det är meningslöst och sprunget ur en snäv syn på vad en rockfestival ska vara och innehålla. Hultsfred har för länge sedan spelat ut sin roll som alternativet. Vill man ha det får man söka sig någon annanstans. Och det är faktiskt helt i sin ordning.
När så mycket i popvärlden kretsar kring att vara rätt och hippt, har gamlingen i de Småländska skogarna slagit sig till ro och accepterat att man är festivalernas Kalle Anka på julafton. Där kan fotbollen, som i skrivande stund visas på den största scenen inför tusentals Deftones-, Phoenix- och Lou Reedfans, få bli ett av dragplåstren. Där kan schlagervinnarna Lordi spela och de som är för fina för det behöver inte göra sig besvär. Och gör det inte heller. De stannar hemma och gnäller på att det är för dåliga band, för lite slick electronica och schysta drinkar i baren.
Hultsfred överraskar inte, även om festivalledning gärna vill få oss att tro det. Men de ser till att det kan bli överraskningar. För hur förutsägbart och tråkigt programmet än anses vara så lockar det 27 000 människor. Och det är när vi möts som det händer något som vi inte var med om förra året.
