Växjögäng får Sweden att rocka

Johnny är campingchef. För den äldsta campingplatsen med öknamnet Grisen. Jo, lite grisigt är det allt, Någon har faktiskt strösslat gångvägen med Mamma Scans köttbullar. Oklart varför. Men Johnny lugnar oss. Han prisar den vänliga stämningen.

– Här brukar vara 3-4000 campinggäster. Så det här är också den största campingen. Det kan bli trångt mellan tälten. Men här gäller principen ”finns det hjärterum så finns det stjärterum”.

Johnny startade karriären på Sweden Rock som ordningsvakt, men sedan tre år tillbaka kan han titulera sig campingföreståndare.

– Jag är en affärsman i första hand. För det här är inte min musik. Iron Maiden får mig inte att gå i taket. Det får i stället Motownsoul. Men det är en härlig festival.

Sweden rock drar igång på självaste Nationaldagen. Men det är en österrikare som är först på plats. Han kom redan för en vecka sedan. I vår jakt på denne udda fågel ramlar vi bokstavligen rakt in i lägret som ett gäng Växjöbor etablerade redan för 15 år sedan. Och man befinner sig på exakt samma sektion på campingen varje år, nämligen A6.

– Det är den lugnaste delen av området. Där kan vi stå för stöket, säger Ronnie ”Halt” Lindblad, 39, som varit med i gänget sedan 2011.

I dag är ingen av originalmedlemmarna kvar, men för varje år tillkommer nya gäster. Som Johan Ahlqvist, 32, med rötter bland annat i Lammhult. Han campade helt solo i fjol när han överrumplades av medlemmar ur Växjöfalangen Sviiina.

– Det är superkul att hänga med de här människorna. Jag har inte ens någon biljett in till konsertområdet, erkänner han.

En bit bort kämpar några tjejer med ett partytält som hotar att blåsa i väg, och torkan har gjort att ängen där campingen är placerad mest liknar en savann. Men trots uppenbara problem att få ner tältpinnarna i den hårda jorden har Sviiina-gänget totalt 18 tält uppställda. Fler på väg, enligt rapport. Det är ett litet samhälle i miniatyr.

– Vi tar hand om varandra. Behöver någon medicin, då har vi det. Eller verktyg, då fixar vi det. Gemenskapen är huvudsaken. Kanske 70 procent av anledningen till att vi är här. Musiken är bara 30 procent, säger Ronnie ”Halt” Lindblad.

Och om inte musiken på de stora scenerna skulle räcka så har man med en egen musikmaskin. Den kallas besten, av förklarliga själ. Det handlar knappast om en transistorradio utan om ett monster till musikmaskin som bland annat ser till att blåsa revelj varje morgon. Växjö är ju trots allt en gammal regementsstad

– Faktum är att det var fyra killar med just militär bakgrund som startade Sviiina. Och en del av deras upptåg hänger kvar, fortsätter Ronnie ”Halt” Lindblad.

Bland annat tillverkar man t-shirts. En ny för varje år. Årets modell bär texten: ”Slaves of besten”. Som kan te sig tämligen obegripligt för en utomstående. Men besten är namnet på just musikanläggningen som är något av navet i hela verksamheten i låtsaslandet Sviiina. Besten är ett hemmabygge. Konstruktören heter Johan Sahlström. En yngling på 29 år med civilingenjörsutbildning. Han är mäkta stolt över sitt hemmabygge och lägger gärna ut texten om konstruktionen som bland annat utnyttjar kolfiberteknik. Men hur låter den, besten?

– Det låter väl rätt bra, säger han med klädsam blygsamhet men Johan Ahlqvist vet bättre:

– Den låter högt och väl.

Så högt och så väl att inte ens den värsta sjusovare klarar sig undan ljudoraklet.

– Det spelar ingen roll hur bakis man är, det går inte att somna om. Man kravlar ut ur tältet, öppnar en öl och trycker i sig en tub med räkost. Och sedan är man människa igen, säger Tia Fransson, 34, som vuxit upp i Älmhult.

Tia är ensam tjej i detta grabbstinna gäng. Visserligen är såväl polare Mia och Tessan och eventuellt Sofia på väg, men hon har inga som helst problem att hävda sig i detta grabbig gäng.

– Men det här är världens bästa killar. Här känner man sig trygg, ingen osäkerhet inte. Och trillar det in en tjej hos oss som är lite för full så hjälps killarna åt att bära in henne i ett tält så att hon kan sova ruset av sig på ett tryggt ställe. Det är bra killar i gänget.

Men det där med ”sviiina” ger associationer som inte är så trevliga.

– Men det är bara ett kamputtryck. Något som beskriver en känsla, förklarar Tia.

Men om vi ska gå in på mindre trevliga detaljer, hur är det med hygien?

– Eh.. På en OK nivå, acceptabel alltså, säger Ronnie ”Halt” Lindblad.

Ok, alkoholen tycks flöda med tanke på magnumflaskor med whiskey och brännvin på kartong…

-Ja, all bjuder alla, alla delar, förklarar Jimmy Kungberg från Växjö de enkla reglerna.

Men några band ska ni väl ändå kolla på?

– Ska jag säga? Ok, Nocturnal Rites, Three Dead Fingers Och Ozzy! säger Tia Fransson som dessutom älskar när man spelar ”Superkatten Jansson” i Besten.

När vi lämnar lägret bryter en slags krigsdans ut och vi får skriva autografer på tältduken .Någon hojtar Joey DeMaio, och som på ett tecken är det alla näver i luften samtidigt.

– Ännu en sådan där grej vi gör. Så fort någon nämner namnet på basisten i Manowar är det bara upp med nävarna, säger Ronnie ”Halt” Lindblad.

Sweden rock har rivstartat.

Tacka Växjö för det.