Ett liv i tre fjärdedelstakt
Det finns inga ord som förmår beskriva den till hysteri gränsande beundran för valsen som präglade de två senaste århundradenas nöjesliv. En hel värld lät sig förföras av tretaktens trolska lockelse som fick våra anor att luckra upp moralens stränga lagar. Kropparnas närhet under dansen, de av vällust eggade parens hänryckning och andra subtila förändringar i relationen mellan man och kvinna förebådade ankomsten av en ny tidsålder. Den anlände i form av snabb industrialisering, allt större klassmotsättningar, införandet av elektricitet i de stora städerna, av fysikens och
läkarkonstens stora framsteg, med mera. I Wien, den österrikisk-ungerska dubbelmonarkins
huvudstad tog man sakernas tillstånd på ett mera avspänt sätt. Där levde man ganska gott, tämligen sorglöst och i exemplarisk grannsämja mellan de många nationaliteter som kejsardömet bestod av. Många av dåtidens intellektuella klagade över
österrikarnas fallenhet för lättja och frivolitet.
En av dem som anklagades för att ha underblåst denna stämning var tvivelsutan "Valskungen" Johann Strauss den yngre (1825-1899). Tur att han inte lydde sin fader, Johann Strauss den äldres varning för musikerlivets svårigheter. Han gick så långt att han förbjöd sin son att spela violin och för att ge tyngd åt sina ord låste han in det älskade instrumentet i ett skåp. Modern vägrade acceptera sin makes negativa attityd mot sonens planer. Hon lånade i all hemlighet en fiol med vars hjälp unge Johann i all hemlighet kunde fortsätta att förkovra sig i violinspelets ädla konst. Efter faderns död övertog han dennes orkester och inledde många bejublade turnéer genom hela Europa och Nordamerika. Numera benämndes han Valskungen av sina beundrare och med all rätt, för i början av sin karriär ägnade han sig enbart åt att skriva och spela valser. 1863 utnämndes han till Musikdirektör för hovets baler, och i samma veva hedrades han med Franz Joseph-orden. Valser som An der schönen blauen Donau, Du und du, Frühlingstimmen, Kejsarvalsen, Rosen aus dem Süden, och verk som Pizzicato Polka, skriven tillsammans med brodern Joseph Strauss, Blixt och dunder, Annen-Polka, Persisk marsch med mera, ingår i de flesta orkestrarnas repertoar.
1864 träffades Johann med den berömde tonsättaren Jacques Offenbach som inspirerade honom att börja komponera operetter. Det gjorde han, fast under benämningen komiska operor. Den 10 februari 1871 ägde premiären av Strauss första operett, Indigo och de 40 tjuvarna rum. Det var startskottet för en hel rad gladlynta sceniska verk som kulminerade med framgångsrika Läderlappen skriven 1874. I Paris tilldelades Johann Strauss den mycket prestigefyllda hedersbetygelsen - Chevalier de la légion d?honneur.
Man kan faktiskt knappt föreställa sig en nyårsafton utan det välkomponerade och roliga sceniska verket som intar en hedersplats i den anrika Theater an der Wiens ständiga repertoar. Ni kanske minns den otroligt lyckade föreställningen av Läderlappen ledd av operasångaren Placido Domingo jämte en stjärnspäckad solistgrupp. Vilken upplevelse! Och framgångarna för Valskungen bara fortsatte. Operetter som Det lustiga kriget, En natt i Venedig, Zigenarbaronen, och så hans sista operett - Wiener Blut, upplevs av publiken som stämningsfulla och livsbejakande skapelser.
Johann Strauss d.y. har lämnat efter sig bland annat 18 operetter, 145 valser, 179 dansstycken, marscher, uvertyrer och en mindre känd opera, Ritter Pázmán. Richard Wagner kallade den österrikiske mästaren "den mest musikaliska hjärna jag någonsin mött", medan Johannes Brahms uttryckte sin beundran för Johann Strauss med följande ord: "synd att det inte var jag som har hittat på hans melodier".
