Än lagas maten i Uråsa – i kommunens minsta kök
Köket på förskolan ser ut som ett vanligt kök med en vanlig spis. Endast diskmaskinen signalerar att vi inte är i ett privat hem.
– Det fungerar, men det är väl för att vi varit här så länge och är vana, säger Karin Fransson med ett skratt.
Både hon och Eva- Lena Claesson är gamla i gården. De trivs med att jobba tillsammans, även om de egentligen huserar i var sitt kök. Karin jobbar i förskolans kök och Eva-Lena i skolans som ligger ett stenkast bort.
De följer samma matsedel som Ingelstad skola och lagar det mesta själva, på plats, från grunden.
– Är det panerad fisk så kommer fisken färdigpanerad. Men så är det i alla kök idag, säger Eva-Lena.
– Köttbullarna rullar de i Ingelstad. Och ibland kommer de färdiga. Men är det köttfärssås så lagar vi den själva. Så är det med de flesta rätter, säger Karin.
De lagar ungefär dubbelt så många portioner som när köken byggdes på 1980- och 90-talen, berättar de. I Uråsa står inga hus tomma. Unga familjer flyttar in, inte minst tack vare att det finns både skola och förskola, tror de.
Att få arbeta ihop i samma kök hade förstås varit det bästa. De provade att sköta allt ifrån skolans kök för ett antal år sedan. Men det måste finnas plats för båda att arbeta.
– Det fungerade inte, säger Eva-Lena.
– Vi skulle ju servera mellanmål och frukost på förskolan också. Det blev så rörigt, intygar Karin.
Då hade de också hand om städningen på skolan och förskolan. Men det har i år överlåtits på en städfirma, vilket har förbättrat deras arbetsvillkor avsevärt.
Förskolläraren Eva Sandin kommer förbi och intygar att Uråsa har kommunens bästa mat.
– Den är superbra. Ni trollar verkligen! säger hon. Hon vill att barnen även i fortsättningen ska få mat som tillagats i Uråsa. De äter bättre när de känner doften av mat. Bra mat ger glada barn, är hennes tes.
– Barnen ska ha det bästa!
Köken i Uråsa förskola och skola är kommunens minsta tillagningskök, sett till antalet portioner. Och även om Karin och Eva-Lena trivs på sina arbetsplatser, så tycker inte deras chef, Benjamin Blum, att de arbetsmiljömässigt håller måttet.
– De jobbar under förutsättningar som jag egentligen inte tycker är rimliga. Det är två fantastiska kvinnor som gör ett fantastiskt jobb. Men i längden handlar det för mig om att ha en dräglig arbetsmiljö och en dräglig arbetsbörda.
Förskolans kök kommer att renoveras i vinter, det är redan beslutat och klart.
– Utformningen blir densamma som nu, men det blir ny utrustning och bättre kylskåp. Det renoveras till en standard som egentligen är serveringskökets, berättar Benjamin Blum.
Är det stor skillnad mellan ett tillagningskök och serveringskök?
– Ja, här finns inte plats för riktiga ugnar och stora köksgrytor.
Han är enhetschef i måltidsorganisationen och fattar inte besluten om var man ska ha tillagningskök eller inte. Men han förstår att det är svårt att motivera ett nytt tillagningskök för 60-70 barn. Befolkningsutvecklingen och underlaget för skola och förskola är frågor som inte ligger på hans bord.
– Även skolans kök behöver rustas upp. Vi har börjat titta på det, men jag kan inte säga hur det blir.
Man kommer att fortsätta laga mat i Uråsa förskola även efter vinterns renovering. Det finns tillagningskapacitet på andra kök i Ingelstad, men man har inte löst transportfrågan, berättar Benjamin Blum.
Karin Fransson och Eva-Lena Claesson gör en tuff arbetsinsats. Men de trivs och tycker att det är viktigt att barnens mat lagas på plats.
Barnen får enligt dagens regler inte komma in i köken.
– Men de står i dörren och frågar ”vad blir det för mat?” så fort de känner matoset, säger Eva-Lena.
– De små barnen tror ju att vi bor här, säger Karin. Det händer att de frågar vad de ska få till kvällsmat också.
