Han blev förälskad i nationalekonomi
De senaste veckorna har många ungdomar tagit studenten och kanske funderat över om en ljusnande framtid verkligen är deras. Finns det några jobb? Måste man plugga vidare och kommer man in på den utbildning man vill?
Men lugn, bara lugn. Allt behöver inte vara bestämt den dag man lämnar gymnasieskolan. När Ali Ahmed tog studenten i Trollhättan en försommardag 1996 visste han inte vad han skulle göra. Det var kärvt på arbetsmarknaden och inte självklart att det fanns plats på högskolan.
- Jag tog lite ströjobb, var på ett bageri och en skola. Och så läste jag in någon kurs på Komvux fast jag egentligen inte behövde det. Ett år bara gick, men det var nyttigt för mig. Efter studenten behöver man nog hitta sig själv tror jag, se vilka fördelar och intressen man har och sedan satsa på det.
I Alis fall blev det högskolestudier. Han gillade matematik och eftersom den ekonomiska linjen på gymnasiet nästan bara hade innehållit företagsekonomi var det dags att se vad nationalekonomin gick för. Efter 20 poäng på Högskolan i Trollhättan/Uddevalla var han fast.
- Jag blev förälskad i nationalekonomi, och lärarna uppmuntrade mig hela tiden. Jag har mycket att tacka dem för att jag blev det jag är i dag.
Det tog ett år innan han kom igång, men sedan har studietiden gått spikrakt fram i snabb takt. År 2000 tog Ali Ahmed en fil mag-examen vid Handelshögskolan i Göteborg, och i november förra året lade han fram sin doktorsavhandling vid Ekonomihögskolan i Växjö - fem dagar efter sin 28-årsdag.
Att det blev Växjö efter Göteborg var främst en fråga om ekonomisk trygghet. Handelshögskolan gav bara utbildningsbidrag till sina forskarstuderande, medan Växjö var ett av de nya universitet som kunde erbjuda en doktorandtjänst. Här fanns också en spännande forskningsprofil om arbetsmarknadsekonomi, migration och etniska relationer vid Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning (Cafo).
Ali Ahmeds forskning hör hemma inom Behavioral Economics, en nationalekonomi som tar in psykologiska aspekter och som blivit vanligare på senare år. I en av artiklarna i sin avhandling ställer han frågan om ett utländskt klingande efternamn påverkar ekonomiskt beslutsfattande. I stället för att söka svar i enkäter eller lönestatistik, valde Ali att rekrytera och observera en grupp studenter som efter givna förutsättningar fick spela olika spel med varandra.
- Jag är intresserad av spel- teorier och experimentell ekonomi, och det var ett nytt sätt att jobba här. Det var ett risktagande, men jag fick stöd för det och jag är tacksam att de vågade satsa på mig.
Och satsningen gick hem. Ali Ahmeds avhandling var så bra att den belönades med Wallanderstipendiet, i hård konkurrens med avhandlingar i nationalekonomi, företagsekonomi, statistik och ekonomisk historia från andra svenska lärosäten. Stipendiets 1,2 miljoner kronor ger Ali möjlighet att ägna flera år åt enbart forskning och slippa doktorandens undervisningsbörda.
- Men jag gillar att undervisa och kommer nog att fortsätta med det. Studenternas tankar är så oförstörda, de är en bra källa för idéer. Jag har alltid hämtat mina idéer från verkligheten och kommer alltid att göra det.
Just nu sprudlar Ali Ahmed av idéer för sitt fortsatta arbete och vet inte riktigt var han ska börja.
Men även om forskningen tagit det mesta av hans liv och kraft de senaste åren säger han att han kan koppla av.
- I sommar ska jag bara ta det lugnt och försöka att inte tänka så mycket på forskningen. Tack vare stipendiet vet jag att arbetet är säkrat i tre år i alla fall, och pressen som fanns när jag var forskarstuderande finns inte längre. Nu är jag chef över mig själv och hoppas kunna ta det lugnt. Är man lugn och harmonisk kan man forska bättre. Det finns ingen anledning att stressa.
