Klimatkalkylator påverkar vårt beteende

Med en så kallad klimatkalkylator kan gemene man räkna ut hur mycket växthusgaser man förbrukar och vilket klimatavtryck man gör genom sina livsval. Världsnaturfonden WWF och Stockholm Environment Institute har tagit fram en modell som 230 000 svenskar redan har använt sig av.

I denna kalkylator får man svara på en mängd frågor, om boendet, transporter, matvanor, resvanor, konsumtion, med mera. En kalkylator räknar ut hur stor mängd koldioxid man förbrukar. Syftet är att inspirera människor att leva mer miljövänligt.

Genomsnittssvensken släpper ut cirka elva ton koldioxid genom sitt sätt att leva. Det motsvarar som om vi har drygt fyra jordklot att leva på, enligt WWF. Globalt ligger snittet på 6,2 ton.

Matkonsumtionen och bilåkandet brukar stå för de mesta utsläppen, runt 25 procent.

De offentliga utsläppen är mer svåra att påverka, det står för cirka två ton. Det handlar om hur det samhället är organiserat.

Påverkar klimatkalkylatorn människors beteende?

– En studie visar att den har effekt. Den ger också en insikt och ger lärdomar, säger Världsnaturfondens Johan Söderblom, som har varit med och tagit fram klimatkalkylatorn ihop med forskare från Stockholm Environment Institute.

Är det möjligt att komma ned till låga nivåer i utsläpp, som ett jordklot?

– Nej, bara att vi lever i välfärdssamhälle ger väldigt höga utsläpp. Bara genom att vara svensk medborgare, som får ta del av infrastruktur, sjukvård och utbildning, så har vi ett gemensamt utsläpp som motsvarar ungefär en planet.

Enskilda personer kan göra vissa saker, men sedan är det politiker, stat, regering och företag, som har stort gemensamt ansvar som kan påverka .

Johan Söderblom tror ändå att klimatkalkylatorn kan leda till beteendeförändringar och medborgarna blir mer aktiva i klimatfrågan. Sedan kan man påverka politiker och de som sitter i ledande ställning.

Professor Hans Linderholm som forskar på klimatförändringar, både regionalt och globalt, vid Institutionen för geovetenskaper, på Göteborgs universitet, tycker att en klimatkalkylator gör nytta.

– En klimatkalkylator är generaliserande förstås, det är svårt att få exakta siffror för en familj. Men den fyller en funktion och visar vad man kan göra för att minska sitt klimatavtryck, säger professor Hans Linderholm,

När man i klimatkalkylatorn får reda på att man förbrukar 4,5 jordklot känns det jobbigt. Är det realistiskt att komma ned till riktigt låga nivåer?

– Det krävs väldigt mycket. Men någonstans måste man ju börja om man ska nå målen. Man ska inte stirra sig blind på siffror. Man kan fundera på om det funkar att åka mindre bil eller äta mindre kött, att inte åka till Thailand på semestern utan semestra på sydsvenska höglandet. Fler tar sig ändå an detta. Tanken är inte att få ångest, utan att arbeta med förbättringar, säger Hans Linderholm.

Om man gör förändringar ser man det i beräkningarna.

Tänker folk på dessa utsläpp?

– Det finns en större medvetenhet. Det handlar inte längre om att lyssna på ja och nej-sidan i klimatfrågan. De flesta är medvetna om att det händer. Barn i skolan lär sig mer. Och de påverkar även sina föräldrar. Pensionärer oroar sig över hur barnbarnen får det. Efter den här sommaren förstår människor att det är något som händer. När det kommer på hemmaplan tänker man till.

Finns det någon enskild åtgärd som gör största möjliga nytta?

– Det handlar mycket om att göra något sammantaget för att få en effekt. Om vi bara gör något här och utsläppen sker någon annanstans är det inte heller bra. Att göra något åt klimatförändringar handlar dels om att den enskilde agerar, dels att förändringar sker på nationell och global nivå.

Det krävs tuffa nationella beslut i kombination med en gräsrotsrörelse för att kraftigt få ned koldioxidutsläppen, påpekar Hans Linderholm.

Det räcker väl inte med att medvetna svenskar bryr sig, klimatet är globalt. Hur ser du på det?

– Exemplet USA är att man har en president som inte bryr sig särskilt mycket. I Kina, som jag arbetar mycket med, tar man problemen på allvar. Det är ett land där presidenten kan bestämma och sedan händer det. Man tar tag i problemen. Det har alltid funnits en känsla i många länder som ”titta på dem, de släpper ju ut så mycket, varför ska vi göra något?” När ett av de stora länderna tar tag i detta kan det få en effekt. Här finns stort engagemang. Samma sak gäller byar i Afrika, man blir allt mer medveten.

Fördelen med ett auktoritärt land, som Kina, är att det går snabbt, från beslut till handling.

– Det går inte att invända mot vad presidenten säger.

Hans Linderholm framhåller att en klimatomställning för den enskilde inte får bli övermäktig. Man behöver inte helt sluta äta nötkött, flyga och åka bil.

– Risken är att man tappar sugen om man ska göra allt på en gång.

– Bestämmer man sig för att gå den här vägen, kommer tekniken att följa med. Det blir elmopeder istället för bensindrivna mopeder, och så vidare.

Hans Linderholm tycker att det händer mer i dag på klimatområdet och det går snabbare.

– Det händer nu. Man har utbildat en yngre generation som agerar.

Ulrika Gunnarsson Östling, vid KTH i Stockholm, som forskar kring hållbarhet, utvärdering och styrning, tycker att det finns ett glapp mellan individens engagemang och samhällets åtgärder för att minska klimatavtrycket. Många enskilda personer gör en stor insats för att minska på klimatpåverkan.

– Det är viktigt att tänka på hur man ska agera som privatperson. Och här finns ett stort engagemang. Men det gäller också att kräva en politik som möter upp, menar hon.

Hon nämner tre områden där samhället borde arbeta mer aktivt; transporter, maten och hur staden planerar och bygger.

– Vi behöver kommunikationer som inte ger så stor miljöpåverkan. Då handlar det om mer fossilfria bränslen. Genom skatter kan man reglera detta.

Ett minskat köttätande till förmån åt vegetarisk mat är också nödvändigt om växthusgaserna ska minska, påpekar Ulrika Gunnarsson Östling.

– När man bygger städer har man stor möjlighet att välja material som ger mindre miljöpåverkan.

Ulrika Gunnarsson Östling tycker att klimatarbetet från samhällets sida går för långsamt.

– Man får kräva politiska lösningar och att det ska gå snabbare.