Kompisarna är viktigast av allt

Kompisar och kamrater heter Maud Ihrskogs doktorsavhandling som lades fram i dagarna. Det kan tyckas som två ord för samma sak, men en bra bit på väg i sitt forskningsarbete insåg Maud att ungdomarna ger orden helt olika betydelse.

- Kompisen är den jag delar allt med, kamrater är klasskamrater och andra som jag inte står så nära, förklarar Maud Ihrskog.

Hon har följt tio ungdomar från femman till årskurs åtta. Hon har besökt dem hemma i bostadsområdet, i skolan och på olika sätt försökt komma ungdomarna nära. Trots att så få deltagit i undersökningen menar hon att resultatet är allmängiltigt.

När barnen kommer till högstadiet lägger de av med sina fritidsaktiviteter, de känner att de måste satsa på skolan.

- De blir lite håglösa i sjuan-åttan. Det är mycket de ska klara av på egen hand.

Socialt spel I den åldern lyckas de bevara sina gamla kompisar från förskolan och tidiga skolåren. Men de hinner inte lära känna sina nya klasskamrater på samma sätt. Inte så att de vågar lita på dem.

- Då kan de känna att det är bättre att sköta sig själv.

I skolan pågår det sociala spelet hela tiden. En promenad till papperskorgen innehåller viskningar, småprat, att man tar på varandra ...

Samma sak är det vid skolmåltiden. Ur vuxnas perspektiv handlar det om en måltid. För barnen om mycket mer: Vem jag ska sitta jämte? Vem kan jag prata med? Vem kan jag vara med på rasten?

- För den som inte är trygg i sina relationer överskuggar detta allt.

Därför är det kanske inte så konstigt att många ungdomar tycker grupparbeten är jobbigt. Det sociala spelet fortsätter och man känner sig utsatt när läraren inte är med.

Rätt sätt för kontakt Ungdomarna har en klar bild över hur man skapar nya kontakter. De är känsliga för att man måste gå rätt till väga, annars blir man en avvikare. De söker mönster av likhet för att få bekräftelse på att de hör ihop. Gruppen avgör om man duger. Därför betyder verkliga kompisar så mycket, då behöver man inte ensam "testas" i den nya gruppen.

- Den som inte har några kompisar får därmed det ännu svårare att skapa nya relationer.

Maud Ihrskog skiljer på intressen och aktiviteter. När det handlar om intressen väljer man själv kompisar. När det är aktivitet handlar det ofta om något man ska lära sig och övriga deltagare har man inte själv valt.

- Föräldrar blir ofta oroliga när barnen blir lite äldre och lägger av med aktiviteter. De tror att de tappar kompisar

på det sättet. Men i själva verket är det mycket få som finner verkliga kompisar på så sätt.

Kompisar betyder mycket för en ung människas identitet, menar Maud Ihrskog. En kompisrelation ger förtroende, tillit och att man känner sig bekräftad och älskad.

- Har man ingen att dela sitt innersta med så blir det inget gynnsamt identitetsskapande. Goda relationer till föräldrar och syskon kan inte ersätta jämnåriga kompisar.

Maud Ihrskog, som undervisat blivande fritidspedagoger i många år, tycker den nya skolan tappat bort målet att stödja kamratrelationer.

- För läraren är det kanske det viktigaste uppdraget, att ha insikt om vikten av kompisar.

Barnen själva säger att det inte finns några vuxna som bryr sig om deras kamratrelationer. "Var snälla mot varandra" är budskapet, men ingen gör något.

Får den som står utanför gruppen det svårare senare i livet?

- Nej, så långtgående slutsatser vill jag inte dra. Vi har många stjärnor, exempelvis Carolina Klüft, som berättat om sitt utanförskap, men som valt att satsa på något annat och nått framgång där.