Inflationen närmar sig noll – missar målet

Inflationstakten i november sjönk till 0,2 procent, visar färska siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). Det kan jämföras med Riksbankens mål kring 2 procent.

I beräkningen har SCB justerat bort prisutvecklingen för en del tjänster, som flygcharter och biljetter till teatrar, museum, konserter och biografer. Det har helt enkelt inte varit någon mätbar konsumtion av dessa i den andra vågen av smittspridning.

Måttliga löneökningar och en svensk krona som har stärkts på senare tid bidrar till att trycka ned inflationen. Och så kommer det se ut ett tag till, enligt Torbjörn Isaksson, chefsanalytiker på Nordea.

– Det är en utmaning för Riksbanken, både på kort och lång sikt, säger han.

Men han tror att Riksbanken just nu kan peka på att inflationen är svårtolkad och att den väntas vara det ett tag till. Det viktiga är att inflationsförväntningarna inte faller och att kronan inte drar iväg uppåt, vilket via billigare import trycker ned inflationen ännu mer.

– Skulle kronan stärkas ytterligare är det mycket som talar för att inflationen förblir mycket låg även en stor del av nästa år. Och det vill nog Riksbanken undvika, säger Isaksson.

Han pekar på hur riksbankschefen Stefan Ingves tagit upp detta problem på det senaste penningpolitiska mötet.

– Om inflationsförväntningarna faller kanske man gör mer uppköp. Om kronan stärks snabbt kanske en sänkning av reporäntan är mer effektiv, säger Isaksson.

Nordea-ekonomernas huvudscenario är dock att Riksbanken låter reporäntan ligga kvar på noll, där den har legat sedan höjningen från minus i december i fjol.

Swedbanks prognoschef Andreas Wallström har en likartad prognos, där huvudscenariot är oförändrad reporänta de närmaste åren. Men även han ser nu en allt större sannolikhet för att det trots allt kan bli minusränta igen.

Enligt Wallström brottas Riksbanken, som alla centralbanker i pandemin, med ett ihållande globalt tryck nedåt på inflationen. Detta trots massiva stimulanser i coronakrisen, både från finanspolitiska och penningpolitiska åtgärder runt om i världen.

– Den viktigaste faktorn är det globala konkurrenstrycket, som jag bedömer kommer finnas kvar även efter coronakrisen. Även om det finns tendenser till minskad handel och protektionism, säger han.

Ett begränsat utrymme för löneökningar, både i Sverige och utomlands, bidrar till trenden. Det dämpar hushållens köpkraft och därmed efterfrågan. Därtill kommer det "digitaliseringssprång" som krisen har inneburit internationellt, med ökad e-handel.

Framför sig ser Wallström nu en utdragen period av låga nominella räntor, när centralbanker försöker nå upp till sina inflationsmål. I kombination med dämpade löneökningar bäddar det för ökade klyftor när börser, bostadspriser och skuldsättningen fortsätter att öka.

– Det spär på ojämlikhet, ger ökade klyftor, säger han.

Det ökar även risken för finanskris i framtiden, enligt Wallström.

– Skulderna är lätta att bära när räntorna är låga. Men det ökar ju risken för en större nedgång och finansiell kris längre fram.