Mammutens gener tyder på extremt trasslig päls
– Vad gör en ullhårig mammut till en ullhårig mammut? Den frågan ville vi besvara, säger professor Love Dalén, verksam vid Centrum för paleogenetik på Stockholms universitet.
Han och hans kollegor har analyserat arvsmassan i prover från 23 ullhåriga mammutar, varav den äldsta var 700 000 år gammal. De flesta av mammutarna har tidigare hittats i Sibirien där de smält fram ur permafrosten.
Mammutgenerna jämfördes med generna hos den närmsta nu levande släktingen, elefanten. På så vis kunde forskarna ringa in genvarianter som var unika för den ullhåriga varelse som levde över hela Europa under den senaste istiden, och är den art som oftast avses när man säger mammut.
Redan när den ullhåriga mammuten nyss blivit en egen art, visar resultaten, hade den många unika gener som troligen var kopplade till exempelvis hårtillväxt, skinnets utveckling och fettinlagring.
Bra isolering?
Bland annat hittade forskarna flera mutationer i en gen som hos människor är kopplad till fenomenet ”uncombable hair syndrome” – hår som är så bångstyrigt att det är så gott som omöjligt att kamma ut.
Det kan tyda på att mammutarna hade oerhört oredig päls, menar Love Dahlén, även om pälsens struktur inte avgörs av en enda gen.
– Är du ett djur som lever i Arktis är det en fördel att ha päls med stor volym som isolerar mot kyla. Underpälsen är rätt trasslig på de exemplar jag sett, säger han.
Resultaten pekar också på att vissa gener fortsatt att utvecklas långt efter att mammuten blev en egen art. Däribland en gen som påverkar skinnet – men eventuellt även ligger bakom att mammutarna hade mindre öron än vad elefanter har.
– Vi ser att genen har förändrats helt under de senaste 700 000 åren. Det kan tyda på att de första ullhåriga mammutarna inte hade så små öron ändå, säger Love Dalén.
Ledtrådar om evolutionen
Mammutarna hade även en mutation som tyder på att deras öronvax var av det torrare slaget. Vad det skulle varit bra för vet forskarna inte.
Studien, som publiceras i tidskriften Current Biology, ger även insikter kring hur gener utvecklats under evolutionen. Alla gener som styr ett karaktärsdrag, till exempel pälsens struktur, verkar inte ha förändrats (muterat) gradvis på samma gång. Utan först samlade en grupp gener på sig mutationer, och därefter nästa grupp.
– Det här är något vi nu planerar att undersöka hos andra arter, säger Love Dahlén.
Fakta: Mammutar
Mammuten var ett elefantdjur och fanns i omkring 20 olika arter som levde på norra halvklotet, under en period från fyra miljoner år sedan till cirka fyra tusen år sedan.
De största var 4,7 meter i mankhöjd, och hade uppemot fem meter långa betar.
Huruvida människan kan ha varit en bidragande orsak till att en del mammutarter dog ut eller inte är omtvistat. Det finns forskning som tyder på att istidsmänniskor jagade och åt mammut, men bevis för en regelbunden jakt saknas. Vissa forskare menar att mammuten var ett alldeles för svårt djur att jaga, samtidigt som det fanns gott om andra mindre bytesdjur, som bison och visent.
Källa: NE