Nattfjärilar skickliga långdistansflygare

Dödskallesvärmarens flygvanor avslöjas i en ny studie som publiceras i Science. Forskarna, som är verksamma vid bland annat Max Planck-institutet i Tyskland, satte små radiosändare med en vikt på 0,2 gram på 14 av svärmarna när dessa flyttade söderut på hösten från Konstanz i södra Tyskland.

Dödskallesvärmaren (Acherontia atropos), som fått sitt namn av en dödskalleliknande teckning på ryggen, förekommer i Afrika och stora delar av Europa (i Sverige är den numera relativt sällsynt). Den är mycket stor för att vara en insekt, med en vikt på 3,5 gram, och är en ganska kraftfull flygare – men det är ändå fantastiskt att de kan flytta så långa sträckor som de gör.

Forskarna, som spårade svärmarna från ett litet flygplan, blev snabbt överraskade av deras flygskicklighet. De kunde följa dem i upp till 80 kilometer under flyttningen som gick nattetid i sydsydvästlig riktning över Alperna mot Medelhavet – den längsta distans som någon kontinuerligt lyckats följa insekter.

Två av svärmarna korsade uppenbarligen bergskedjan på en enda natt, eftersom de återfanns söder om Alperna vid sökningar morgonen därpå.

Det märkligaste var att svärmarna flög i en spikrak kurs hela tiden som man kunde spåra dem. Dessutom var de förunderligt skickliga på att undvika ofördelaktiga vindar. När man väger 3,5 gram finns det en uppenbar risk att förolyckas om man råkar ut för en häftig kastby eller en storm, men svärmarna vet hur man gör för att klara sådana faror.

När vindarna var fördelaktiga och det blåste i rätt riktning, flög svärmarna högt och långsamt och lät vinden föra dem framåt. Om det däremot var kraftig motvind eller sidvind, flög de nära marken och ökade farten för att kunna kontrollera riktningen.

Forskarna konstaterar att insekter kan vara kapabla till avancerad flyttning, i nivå med vad fåglar mäktar med. De är uppenbarligen också skickliga på att navigera, och är mycket mindre känsliga för vindförhållanden än vad man trott.