Ny skog planterad på stormhyggena

Skogen har varit Alrik Karlssons stora intresse allt sedan han som elvaåring började hugga ved hemma på barndomsgården i Älmeboda. Som 27-åring köpte han Torpa Norregård, strax söder om Växjö, på öppen auktion ihop med en bror. Fyra år senare blev han ensam ägare.

I början av juli är det precis 50 år sedan han kom till gården. Med stort engagemang har han skött skogen som omfattar 65 hektar. 25 hektar med jordbruksmark arrenderas ut.

- Under 24 år jobbade jag på KLS som rådgivare åt svinuppfödare. Få har besökt fler bondehem än jag, besök som gav mig mycket. Men det var latmansgörat fysiskt sett. På fritiden var arbetet i den egna skogen det stora intresset, säger Alrik Karlsson.

Han har många åsikter om hur skogen ska skötas för att ge bra utbyte. Det framgår tydligt när han vallar oss runt från det ena beståndet till det andra och berättar om glädjeämnen och problem.

Stod för länge Stormen tog hårt på fastigheten. 5 500 kubikmeter föll. Som tur var täckte en skogsförsäkring en del av det förlorade värdet.

- En lärdom är att inte låta träden stå för länge. Det var den grova skogen som föll. Mycket av det skulle ha avverkats redan för 20 eller 30 år sedan. Att spara skog för kommande generationsskiften är för riskabelt. Högst 90 år får granen stå, konstaterar han.

Plantering av ny skog på de av stormen framtvingade hyggena är redan avklarad. På nästan tio hektar finns nu små granar, satta av honom själv med hjälp av barn och barnbarn. Omkring 15 000 plantor har kommit i jorden.

- Självsådd är jag försiktig med, det blir mest där bestånden inte är helt raserade. Det är mycket lättare att sköta en skog som har jämn höjd, säger han.

Markberedning Två tredjedelar av det som ska bli ny skog har satts som mindre täckrosplantor, resten som större, fyraåriga barrotsplantor. Några tusen plantor sattes redan i höstas, resten nu i vår.

Innan planteringen har jorden fläckvis blottlagts genom markberedning.

- Jag markbereder alltid först. Det är en säkerhet och en god investering. Med markberedning har jag aldrig misslyckats. Dels undviks skador av snytbaggen eftersom den har torgskräck, dels slipper plantorna konkurrens om livsutrymmet, de får nog med näring och ljus, säger Alrik Karlsson.

- Vänta inte med att markbereda och plantera. Det bör göras senast året efter avverkning. När gräsväxten blivit tät kommer inte ens självföryngrad björk upp. Själv har jag valt att leta upp de som kan fläckbereda marken. Den metoden gör det lätt att se var plantorna ska placeras, säger han.

Litar på granen Det är granen han tror på. Högst tio procent inslag av björk vill han ha. Försöken att plantera tall har bara gynnat viltet.

Efter stormen har han också på försök petat ned några hundra hyvbrid-

lärkar på ett skogsparti nära bostadshuset.

- Jag litar på granen. För mycket björk ger bara extra arbete med röjning och gallring sam-tidigt som tillväxten sjunker, säger han.

Gallring försöker han alltid göra redan när bestånden är 25 år.

- Det är viktigt att gallra tidigt, redan då avgörs kvaliteten. Dröjer gallringen blir det problem under hela omloppstiden, slår han fast.

Blev inte knäck av stormen Handlingskraft präglar Alrik Karlssons skogsbruk. Visst var det vemodigt efter stormen, men knäckt blev han inte.

- Jag ordnade med avverkningarna själv genom att ringa runt till olika entreprenörer. Det blev tre olika företag. Maskinernas storlek valdes efter grovleken på skogen och de fick bara jobba när marken hade bärighet. Maskin-lagen kom från olika håll i Sverige medan losskaparna kom från Polen. I september i fjol var allt klart, berättar han.

Massor av telefonsamtal såg också till att rätt köpare hittades så att det ekonomiska utbytet blev bästa möjliga trots att avverkningen var betydligt dyrare än normalt. Bland annat såg han till att mycket av det som riskerade att bli massaved istället såldes som klentimmer.

- Samtalen lönade sig, konstaterar han.

Och nu är ny skog anlagd.

- Skogens värde får inte gå till spillo. Det är viktigt att se framåt, både för kommande generationers skull och för samhällets. Samtidigt blir det spännade att följa hur plantorna utvecklar sig, säger Alrik Karlsson.