Skyddade boenden fulla efter bordelltillslag

– Vi har fullt i båda våra boenden nu. Vi märker att det blir ett hårdare tryck på oss när polisen gör större tillslag, säger Anna Sander, traumaterapeut och grundare av den ideella organisationen Talita, som hjälper prostituerade ut ur sexhandeln.

Men det betyder inte att de prostituerade blir utan skyddat boende, eftersom det finns andra.

De senaste veckorna har domar i två kopplerihärvor i Stockholm fallit. I båda fallen har ovanligt många kvinnor, som utnyttjats i prostitution, vittnat mot dem som styrde verksamheten och som sedan dömts till fleråriga fängelsestraff för grovt koppleri.

I det ena fallet nystades bordellverksamheten i flera lägenheter upp sedan poliser från människohandelssektionen i sitt uppsökande arbete hade träffat ett par kvinnor, som de hittat genom sexannonser. Dagen efter hörde kvinnorna av sig och sade att de fått nog.

– I vårt uppsökande arbete söker vi tillsammans med socialtjänsten upp människor i prostitution, främst kvinnor. Vi säkerställer att de vet var de är och vart de kan vända sig om de behöver hjälp, säger Caroline Westlund, chef för människohandelssektionen i Stockholm som startades i september förra året.

Sektionen har under året arbetat med en rad utredningar, som nu börjar ge resultat.

– Vi har gjort mycket det här året och nu är det ketchupeffekt. De här ärendena tar lång tid att utreda, därför kommer domarna nu, säger Caroline Westlund.

Människohandelssektionen är en satsning som polisen i region Stockholm gjort.

– Egentligen är det bara vi i landet som har en hel sektion som jobbar mot människohandel. I vårt arbete mot människohandel ingår sexuell exploatering, men även tvångsarbete och tiggeri.

Men det är inte alla prostituerade som vågar kontakta polisen trots att de knappt får betalt och blivit lurade till Sverige under förespeglingen om att de skulle arbeta med något helt annat.

– När vi väl träffat en kvinna eller man i prostitution väntar ett både tids- och resurskrävande arbete, eftersom det är så skamfyllt för dem att prata om, och de har inte någon tilltro till rättsväsendet. I hemlandet kanske inte polisen står så högt i kurs, säger Caroline Westlund.

De prostituerades vittnesmål behöver ofta kompletteras med såväl husrannsakningar som spaning för att alla pusselbitar ska falla på plats i förundersökningen.

– I sektionen har vi flera grupper: utredare, spanare och en uppsökande grupp, säger Caroline Westlund.

När polisen vid tillslag mot exempelvis lägenhetsbordeller träffar en prostituerad som vill ha hjälp kontaktas socialjouren, som i sin tur ringer organisationen Talita.

– När de kommer till oss är de ofta väldigt rädda och det är mycket vi behöver berätta för dem. Vi berättar om den svenska sexköpslagen och att de inte har gjort något olagligt, vilket många har fått höra från hallickar och människohandlare, säger Anna Sander, traumaterapeut hos Talita.

De första dagarna handlar mycket om att få kvinnorna att känna sig trygga, att de ska få mat, hygienartiklar och kläder.

Talita erbjuder alla som kommer till dem att stanna och ingå i deras rehabiliteringsprogram. Om kvinnan av olika anledningar hellre vill återvända till hemlandet så hjälper de till med ett tryggt återvändande.

I Talitas rehabiliteringsprogram får kvinnan bland annat gå i traumaterapi och hjälp med att planera för framtiden. Målet är att hon efter tre år ska studera eller arbeta, och ha ett eget boende.

– Det går bra för de allra flesta, vilket beror på att de är motiverade och ger allt, säger Anna Sander.

Andra tvingas tacka nej eftersom de har så många nära att försörja.

– De kan stå och gråta när de ser möjligheten att komma ur prostitutionen, men säger mer eller mindre: Jag lägger mig själv på altaret för att mina barn och föräldrar ska få leva.

Andra grupper av prostituerade lever under hot från hallickar och människohandlare.

– De vet vilken by de kommer ifrån och hotar kanske att ta lillasystern eller misshandla föräldrarna om hon slutar, säger Anna Sander.