Snårig juridik kan avgöra Nourymålet

Hamid Noury dömdes i juli 2022 till livstids fängelse för delaktighet i massavrättningar av politiska fångar i ett iranskt fängelse 1988.

Sommaren och hösten det året dödades tusentals fängslade anhängare av Folkets mujahedin och andra vänsteroppositionella. Detta sedan motståndsrörelsen, som sedan början av 1980-talet fört en väpnad kamp mot den iranska regimen, ställt sig på Iraks sida i det pågående kriget länderna emellan.

Åtalet är unikt såtillvida att ingen tidigare har ställts till svars för massavrättningarna. Målet har fått stor uppmärksamhet internationellt, och innebär för många regimkritiska iranier ett litet stycke efterlängtad upprättelse.

I hovrätten hoppas Hamid Noury på ett frikännande. Ledande jurister anser dock att bevisningen mot 61-åringen, som pekats ut av dussintals vittnen, är robust.

Stötestenen handlar inte om den utpekade bödelns skuld – utan om snåriga internationella juridiska regelverk.

Knäckfrågorna är huruvida svensk domstol har jurisdiktion att åtala en iransk medborgare för brott begångna i Iran, mot andra iranier, för närmare 35 år sedan, och om avrättningar av politiska fångar är att likställa med folkrättsbrott.

På den förstnämnda frågan är svaret enligt Nourys försvarsadvokat Thomas Bodström, kanske föga förvånande, nej.

– Jag tror att Sverige skulle tycka att det var väldigt märkligt om Iran höll en rättegång mot en svensk för vad han eventuellt har gjort sig skyldig till mot andra svenskar i Sverige för 35 år sedan, sade han i samband med den första rättegångsdagen tidigare i veckan.

Vid folkrättsbrott, eller krigsförbrytelser som det också heter, tillämpar Sverige principen om universell jurisdiktion. Det innebär att svensk domstol kan väcka åtal oavsett när, var eller av vem brottet begåtts.

Avgörande för att med 1988 års svenska lagstiftning kunna åtala Noury för grovt folkrättsbrott är att avrättningarna kan kopplas till en väpnad konflikt.

Stockholms tingsrätt ser det som klarlagt att Folkets mujahedin var en stridande part i kriget mellan Iran och Irak, och att avrättningarna av dess anhängare därmed var en del av kriget. I andra hand ses avrättningarna som del av ett inbördeskrig mellan Iran och Folkets mujahedin.

Ove Bring, professor emeritus i folkrätt vid Stockholms universitet och expertvittne under tingsrättsförhandlingen, anser likt tingsrätten att avrättningarna skett inom ramen för kriget mellan Iran och Irak, och att de därmed utgör folkrättsbrott som kan lagföras i Sverige.

– Skulle det däremot ha varit en intern konflikt mellan mujahedin och den iranska regimen så hade det inte gått att döma på det här sättet i Sverige, säger han.

Anledningen är enligt Bring att den svenska lagstiftningen för folkrättsbrott 1988 inte hade kriminaliserat motsvarande handlingar under ett inbördeskrig.

Hamid Nourys försvar har i sin tur ifrågasatt slutsatsen att en väpnad konflikt förelåg mellan Folkets mujahedin och Iran. Även Folkets mujahedin har nekat till att ha varit lierade med Irak, och därmed en stridande part i kriget.

Sammandrabbningarna mellan motståndsrörelsen och Iran, som pågick från 80-talets början, har heller aldrig definierats som ett inbördeskrig.

Mark Klamberg, även han folkrättsprofessor vid Stockholms universitet och expertvittne under rättegången, delar uppfattningen att konflikten inte är att likställa med ett inbördeskrig.

– Jag håller med om att våldet mellan Folkets mujahedin och den iranska statsmakten från början av 1980-talet inte är en väpnad konflikt. Men jag menar att det otvivelaktigt fanns styrkor från Folkets mujahedin som stred 1988, och att de här handlingarna som görs gällande gentemot Noury var kriminaliserade oavsett hur man definierar konflikten, säger han.

Hovrätten ogillade i början av december en begäran från försvaret om att avvisa åtalet med hänvisning till att Sverige saknar behörighet att åtala. Försvaret har överklagat beslutet till Högsta domstolen.

– Vi har överklagat det, men det kommer att tas upp efter hovrättens dom. Jag tror att det finns stora chanser att Högsta domstolen ändrar det, säger Thomas Bodström.

Med tanke på att förhandlingen i hovrätten väntas pågå till i höst lär HD:s beslut dröja. Flera experter TT talat med ser sannolikheten att HD upphäver beslutet som liten, och anser att frågan om jurisdiktion är avgjord.

– Vad det däremot kan falla på i hovrätten är att de kommer fram till att det inte finns någon koppling mellan en väpnad konflikt och de här avrättningarna. Då hamnar man i likartade frågor som i den andra åtalspunkten, säger Mark Klamberg.

Den andra åtalspunkten rör mord på de vänsteroppositionella utan koppling till Folkets mujahedin som avrättades i fängelset sommaren 1988.

Anledningen till rubriceringen är att dessa avrättningar inte kan kopplas till en väpnad konflikt, och utgör därmed inte folkrättsbrott.

Fångarna dömdes till döden i enlighet med iransk lag. Är det då rimligt att åtala en statstjänsteman för att ha följt lagen?

Definitivt inte, enligt försvaret, som hävdar att åtalet strider mot folkrätten.

Tingsrättens resonemang, som delas av Mark Klamberg, går i sin tur ut på att avrättningar som inte sker på ett rättssäkert sätt, även om lagen tillåter dem, kan likställas vid mord.

– Jag tycker att frågan är svår, faktiskt. Jag tror att tingsrättens slutsats var korrekt, men jag skulle gärna se hovrätten utveckla resonemanget.