Stabilare läge för världens vilda ryggradsdjur

Forskarna har analyserat siffrorna på nytt – när en liten grupp extremfall plockas bort blir bilden mindre mörk.

– Vi argumenterar inte för att det inte skulle finnas några problem med den biologiska mångfalden. Men det handlar inte om en nedgång över hela världen och situationen är inte hopplös, säger Brian Leung, professor vid McGill University i Kanada, till AFP.

Tillsammans med forskarkollegor i USA och Storbritannien har han analyserat underlaget till Världsnaturfondens stora rapport Living Planet Index, som gav upphov till mörka rubriker över hela världen när den släpptes. Problemet är, menar forskargruppen, att den genomsnittliga siffran som ska beskriva läget för världens ryggradsdjur är missvisande, eftersom den påverkas starkt av extremvärden.

– Att trycka ihop data från alla populationer till en enda siffra kan ge uppfattningen att allt är på nedgång, säger Brian Leung.

När forskarna plockade bort de bestånd som minskade allra mest extremt – vilket var groddjur i Sydamerika, som motsvarade cirka 1 procent de totalt drygt 14 000 bestånden – syntes varken en ökning eller minskning i det globala genomsnittet. Deras resultat publicerades nyligen i tidskriften Nature.

– Detta innebär dock inte att de resterande 99 procenten av alla bestånd mår prima, påpekar Leungs kollega Robin Freeman, som medverkat både i den nya studien i Nature och i den ursprungliga rapporten från Världsnaturfonden.

Om man i stället tar bort 10 procent av populationerna i bägge ändar, alltså både de som minskat mest och de som ökat mest, visar genomsnittet en global minskning på 42 procent. Och om 2,4 procent av populationerna tas bort i den del som minskar mest så syns en svag uppgång totalt. Så vad ska man tro?

"En konstruktiv diskussion om bevarande av arter förutsätter att både forskarvärlden och medier motstår frestelsen att använda enkla index", skriver forskargruppen i Nature.

Faran med en onyanserad bild, anser Brian Leung och hans kollegor, är att den kan leda till uppfattningen att naturvårdsinsatser inte har någon effekt och att det inte spelar någon roll vad vi gör, eftersom det ändå är kört.

– Att alla bestånd fortsätter att minska trots alla våra ansträngningar de senaste decennierna, den typen av konstant negativa budskap kan leda till uppgivenhet och minskade insatser, säger Brian Leung.

Olle Forshed, naturvårdsexpert på Världsnaturfonden, håller med:

– Vill man förstå det här bättre så måste man bryta ner siffrorna på olika artgrupper och regioner. Då får man en mer detaljerad bild av hur det verkligen ser ut.

TT: Men varför presenterar då Världsnaturfonden det här medelvärdet för att ge en bild av läget för världens ryggradsdjur?

– Man får se det som en indikation, som visar åt vilket håll det lutar. Men man gör fel om man översätter Living Planet Index rakt av till att gälla alla ryggradsdjurspopulationer var och en för sig. Det går inte, säger Olle Forshed.

En mer nyanserad bild, förklarar han, visar till exempel att situationen är mest alarmerande för bland annat groddjur i Syd- och Mellanamerika, fågelbestånd i stora delar av Asien och för många av de stora däggdjuren på den afrikanska kontinenten.

I Europa och Nordamerika ser det däremot ljusare ut. Där är vissa bestånd till och med på uppgång igen, dock från mycket låga nivåer.

– Det finns ett tydligt samband med minskat jakttryck och naturvårdsinsatser. Ohållbar jakt har reglerats mycket hårt. Dessutom har vi fått bukt med flera typer av miljögifter. Så det går att vända många trender med rätt insatser. Det är en viktig kunskap, att det går att förändra situationen för många ryggradsdjur, säger Olle Forshed.