Annons
Nyheter

Storm mot Osabybeslut

- Allt behöver inte upparbetas. Men länsstyrelsen borde visa en viss ödmjukhet och inte utsätta oss för ett fullskaligt försök.
Ingen vet vad man leker med. Det går att spara mycket i mitten även om det görs breda kantzoner som skydd mot omgivningen. Hälften kan tas om hand utan att naturvårdsnyttan äventyras.
Nyheter • Publicerad 24 januari 2006
Fullt hus blev det i Vederslöv när LRF hade bjudit in till möte med oroliga skogsägare. Åke Lindelöw, expert på granbarkborren, var en av de medverkande. Foto: Filip Sjöfors
Fullt hus blev det i Vederslöv när LRF hade bjudit in till möte med oroliga skogsägare. Åke Lindelöw, expert på granbarkborren, var en av de medverkande. Foto: Filip SjöforsFoto: 

Stefan Jerkstål, har skog som gränsar mot naturreservatet i Osaby, strax utanför Växjö.

Han var en av ett hundratal skogsägare som i går kväll fyllde Videsborg i Vederslöv till sista plats när LRF bjudit in till ett möte för att diskutera konflikten som blossat upp kring naturvården på den del av reservatet som

Annons

enligt skötselplanen ska lämnas åt fri utveckling.

Fara för insektsangrepp

Länsstyrelsens beslut, att det allra mesta ska ligga kvar av de 18 000 kubikmeter prima granvirke som stormfällts på 68 hektar, har fått känslorna att svalla i bygden. Mängden motsvarar 400 lastbilar med släp.

Faran för att den fruktade granbarkborren ska massföröka sig i reservatet och sedan sprida sig till omgivande marker anses vara stor. Och detta i ett

läge när andra skogsägare i stormområdet fått skärpta lagkrav och tvingas plocka ut i det närmaste varenda pinne.

- Det finns tydlig oro i leden. Det kan gå bra, men det kan också gå åt skogen. Jag tycker det är trevligt med reservatet och vill att en hel del lämnas kvar. Men det räcker med hälften för att forskarna ska kunna följa utvecklingen, menar Stefan Jerkstål.

Klara besked behövs

Under mötet framkom att Naturvårdsverket ställt sig positivt till att ersätta skogsägare om granbarkborren sprider sig till deras marker och ställer till med skador även på stående skog.

- Men granbarkborren är inte ursprungsmäkt. Hur ska vi kunna bevisa att skadorna är reservatets fel? Här behövs klarare besked, tycker han.

Södras styrelseordförande Lars-Eric Åström höll med:

Annons

- Beskedet att markägare kan få ersättning om

insekterna sprider sig från reservaten var ett genombrott, tidigare har vi varit helt rättslösa. Men bevisbördan är inte slutligt prövad än. Det kan bli knivigt att avgöra eftersom barkborren kan flyga långt. I Osaby borde prövas om inte breda kantzoner på ett par hundra meter kan huggas upp, tycker han.

Smålandspsoten har tidigare skrivit om konflikten i Osaby i ett par artiklar. Sedan dess har föreningen Smålands Natur som driver gården och Naturskyddsföreningen som äger den, efter stor vånda och interna meningsskiljaktigheter, beslutat att inte överklaga länsstyrelsens beslut.

Miljödomstolen

Ändå kan frågan hamna hos miljödomstolen. Det förklarar miljövårdsdirektör Carl-Philip Jönsson på länsstyrelsen.

- LRF har skrivit en inlaga som vi tolkar som ett överklagande. Vi får se hur den ska behandlas och det kan ju ännu komma fler överklaganden, säger han.

Annars var han, och länsstyrelsens reservatshandläggare Staffan Sundlöf, eniga om det inte fanns något val med tanke på den skötselplan som tydligt säger att området ska lämnas för fri utveckling, frånsett att stigar och vägar kan huggas fram.

- För dispens krävs särskilda, väl motiverade skäl. I vår avvägning såg vi inte att sådana fanns, speciellt inte som Osby

ingår i Natura 2000. Dessutom är reservatet väl

avgränsat naturligt på tre sidor med sjöar och inägomark, säger Staffan Sundlöf som avisierar att länsstyrelsen tänker följa utvecklingen och hålla kontakten med grannarna.

Annons

Insektsexpert

Vid mötet gjorde insektsexperten Åke Lindelöw vid Sveriges Lantbruksuniversitet en ingående genomgång av granbarkborrens levnadsmönster som både kunde tolkas lugnande och oroande.

- Granbarkborren kan flyga långt men den flyger inte längre än nödvändigt. Och det behöver den knappast när det finns väldigt stora mängder vindfällen koncentrerade på en plats, säger han.

Passivt agerande

Från arrangerade LRF:s sida har länsstyrelsens agerande beskrivits som passivt. I stället borde betydligt mer avverkas och andra naturvärden lyftas fram nu när chansen finns, anser LRF som efterlyser ett nytt ställningstagande.

Och i Videsborg gick debattens vågor höga väldigt länge i går kväll.

Kent Axelsson
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons