"Varför kan inte folk glädjas med oss?”

Det är den 25 maj och böneutrop ljuder från de två små högtalarna på taket på den blå träbyggnaden på Försommarvägen i Växjö. Det är en gammal dröm som går i uppfyllelse för imamen Ismail Abu Helal, som själv utför det. Ramadans fasta har pågått i tio dagar och det hörs att han är lite torr i halsen. Tillfället är speciellt för honom på flera sätt – det är 30 år sedan han startade den första moskén i Växjö i en lokal på Pär Lagerkvists väg. Och den här fredagen får man alltså för första gången kalla till bön.

En polishelikopter finns i luften, på Liedbergsgatan kontrollerar polisen bilister. Klockan har just passerat 13.00 och på Storgatan har Alternativ för Sverige just avslutat en manifestation där man krävt att moskén exproprieras och att alla utländska symboler ska förbjudas i Sverige. Polisen har rubricerat arrangemangskrocken som en särskild händelse och personal från både Skåne och Västra Götaland har dirigerats till Växjö.

Drygt fyra månader senare tänker Ismail Abu Helal tillbaka på dagen och turbulensen kring tillståndsansökan.

– Jag var förvånad över alla reaktioner och det var mycket onödiga kostnader med alla poliser. Men samtidigt kände jag mig personligen väldigt stolt och glad. Det är ju det här som gör Sverige till vad det är. Det pratas mycket om demokrati men i många länder är det bara fina ord på ett papper. Här lever man efter dem. Det är det som gör mig så stolt över att vara svensk.

Kanske är det denna tro på Sverige som gör honom så stark. Sedan i våras har han personligen fått motta ett tiotal hot. Det är telefonmeddelanden och brev. ”Vi vet var du bor”, stod det i ett som lämnats i hans brevlåda, berättar han.

– Jag har pratat med kvarterspolisen om en del men inte anmält alla. Jag håller det för mig själv, jag vill inte att människor i min närhet ska bli oroliga. Jag väljer att nonchalera det.

Men helt oberörd är han naturligtvis inte.

– Ibland har jag suttit och tänkt: vad är det för människor som lägger ned tid på att skriva såna där brev. Jag har ju inte gjort något fel, inte brutit mot någon lag. Vi har ansökt, polisen har godkänt och vi följer de instruktioner de gett oss.

Ismail Abu Helal har funderat kring varför det blev en sådan uppståndelse.

– Det handlar inte om böneutropet i sig utan om islam. Människor som går förbi här ser inte att det är en moské. Men böneutropet gör att vi hörs och det är det de inte gillar. Islam ska vara något privat man sysslar med hemma, inget som syns i samhället. Jag försöker förstå varför, men det kan jag inte. Böneutropet skadar väl ingen? Det är en gång i veckan och ger oss mycket glädje. Varför kan inte folk glädjas med oss: Vad trevligt för er! Det är en mänsklig reaktion man kunde förvänta sig.

När Smålandsposten i februari berättade att moskén sökt polistillstånd för böneutrop på fredagar sa kommunstyrelseordförande Anna Tenje (M) att hon var ”orolig för att det ska förstärka de problem som finns i samhället idag”. Hon kontaktade Ismail Abu Helal för ett möte där hon försökte förmå honom att dra tillbaka sin ansökan. Med vid mötet var även Magnus P Wåhlin (MP), Per Schöldberg (C) och kommunchefen Monica Skagne.

– Det som gjorde att det blev en så stor fråga var politikernas reaktioner. Som van politiker kunde man bara sagt att det finns en myndighet som ska fatta beslutet utifrån svensk lag, utan att gå ut i media med sina åsikter om böneutrop. Jag förstår inte varför de reagerade så. Men efteråt har jag tänkt att det nog beror på att det var valår. Man tänkte kanske att frågan skulle gynna Sverigedemokraterna och sådana som inte vill ha muslimer i Sverige över huvud taget.

Funderade du någon gång på att dra tillbaka ansökan?

– När jag satt där i mötet tänkte jag att de kanske har rätt ändå, att det bara blir problem. Så jag pratade med min styrelse, jag behövde några kloka huvuden att resonera med. Kanske skulle böneutropet i slutändan ändå missgynna invandrare och då särskilt muslimer? Vi pratade igenom saken och kom fram till att stå fast vid ansökan. Som muslimer känner vi att vi måste tänka att vi inte ska skada någon eller göra något fel. Vi kom till slutsatsen att vi inte skadar någon och att vi följer svensk lag.

Är det ingen politiker som hört av sig och sagt stå på er?

– Nej, ingen. De verkar ha varit rädda. Det är klart att det gjorde mig jätteledsen men jag försöker förstå dem. Däremot fick vi ju stöd av biskopen. Det uppskattar vi mycket.

Ismail Abu Helal berättar om den speciella känsla han känner när han hör böneutropet på fredagar.

– Dels påminns jag om mitt ursprung. Dels påminns jag om att jag verkligen har rättigheter och skyldigheter här i Sverige. Det är väl integration? Jag förstår inte hur böneutrop kan skada integrationen om det gör att fler människor får känna sig som en del av det här landet.

Menar du att böneutropet kan ha positiv effekt på integrationen ur motsatt perspektiv?

– Om man förenklar det och talar om två grupper, invandrare och svenskar, så tror jag att det kan vara bra även för svenskar att ibland ompröva sina tankar och försöka förstå att det här kanske inte är något att bli arg för.

Ismail Abu Helal berättar att man diskuterar att arrangera öppet hus för allmänheten, kanske en gång i månaden, så att nyfikna kan se hur det ser ut här inne och ha någon att ställa frågor till.

Han har förståelse för att en del känner sig rädda för islam.

– Det händer mycket dåliga saker som man läser om i media. Och i filmer ser man människor ropa Allahu Akbar innan man mördar. Vänjer man sig vid böneutropet kanske rädslan försvinner. Jag har bott här i 40 år och haft moské i 30, har det orsakat någon skada?

I den debatt som uppstod har det spritts en tolkning att böneutropet proklamerar platsen som muslimsk mark. Det är uppenbart att kritikerna lägger in andra betydelser i de tre minuterna av kallelse än den muslimske representanten själv gör.

– Hade polisen sagt nej hade det inte varit mer med det. Vi följer lagen.

Det finns en föreställning om att muslimer vill ta över Sverige. Vad säger du om det?

– Vi har aldrig knackat dörr som en del andra gör. Jag har aldrig uppmanat eller påverkat någon. Om vanliga svenskar plötsligt skulle vilja bli muslimer är det deras fria val. Kommer det hit någon nyfiken och vill veta mer så förklarar jag givetvis. Jag är stolt över att vara muslim och tycker att islam är något bra och om man är en normal människa som tycker om andra människor blir man förstås glad om andra också blir muslimer. Men jag har absolut ingen metod för att omvända andra.

Är din dröm för Sverige att införa sharia-lagar?

– Nej, absolut inte.

Ingår böneutropet i en plan?

– Det finns ingen plan, ingen organisation, det är bara något som finns i deras huvuden. Det enda som finns är en moské och dess styrelse. Vi har varken ork, tid eller vilja att försöka omvandla Växjö till en muslimsk stad. Den ende som kan göra någon till muslim är Gud. Profeten själv kunde inte göra sin farbror till muslim trots att han tyckte om honom.

65-årige Ismail Abu Helal växte upp i en integrerad miljö. På Kyrkogatan, i Minouf strax norr om Kairo, var Ismail Abu Helals alla lekkamrater kristna.

I moskén i Araby samlas idag muslimer av ett 20-tal olika nationaliteter.

Han har inte läst några av de 350–400 brev och mejl som kommit in till kommunen om böneutropsansökan. Men resonemangen är alltför välbekanta. Det är heller inte första gången som Växjö, och Ismail Abu Helal, hamnar i centrum för hetsen mot muslimer. För precis femton år sedan ven gatstenarna när nazister, som protesterade mot planerna på att bygga en ny moské, möttes av motdemonstranter. Samtidigt samlades, enligt tidningsuppgifter, 700 Växjöbor och visade sitt stöd för religionsfriheten.

"Ett Växjö för oss svenskar!" och "Stoppa moskén!", stod det på flygbladen som Nationalsocialistisk front spred i Växjö 2003.

2018 upprepas kraven. Men nu anförs religionsfriheten som ett argument mot böneutropet.

Isamil Abu Helal menar att hetsen mot muslimer idag sker i en annan skepnad.

– Förr fanns bara de här nazistiska grupperna, man visste vad de stod för och hur de klädde sig. Det var lätt för mig och andra svenskar att ta avstånd från dem och deras våld. Idag har de tagit på sig en annan kostym och det är en annan politik. De säger ”vi är rädda om Sverige och svenskarnas ekonomi och så vidare”. Det är en bild som kan lura många men i grund och botten är det samma tankar.

– Man talar om muslimer som våldsamma och pekar på olika saker som händer i världen. Det kan jag hålla med om, att det sker fruktansvärda saker i islams namn, som IS och så. Det gör förstås folk rädda. Ibland använder man ekonomin, om vi bara körde ut alla muslimer skulle allt bli jättebra i Sverige. Man tar till alla medel för att svärta ned en grupp.

När vi träffas har böneutrop hörts i Växjö för nittonde gången. Fredagsbönen är just avslutad.

Vilka reaktioner har du fått från grannarna?

– Att det var löjligt att blev en så stor grej för ingenting, det är vad jag hört. Ingen har sagt att de störs. Däremot var det en gång en kille med motorcykel och stod här utanför och gasade under böneutropet. Och en annan gång stod en tjej och tutade med sin bil. Då blev grannarna så arga att de ringde polisen.

De andra artiklarna i serien kan du läsa här: