Anne Swärd blir personlig om farlig passion

Kultur
Foto: Jonas Ekströmer/TT
"Även en vacker förälskelse är ju att fullständigt gå upp i någon annan och det man skapar tillsammans. Det är ju det som attraherar oss. Skapandet är lite samma sak, jag är en sådan person som gillar att gå upp i saker. Jag är ganska intensiv och då är man också sårbar för andra människor", säger författaren och akademiledamoten Anne Swärd.
Författaren Anne Swärd har skrivit en roman om en förrädisk och farlig relation.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Författaren Anne Swärd har skrivit en roman om en förrädisk och farlig relation. "Utan att ursäkta honom, går skrivandet ändå totalt ut på att förstå. Annars skulle jag inte skriva romaner. Han tror på allvar att det ska gå bra den här gången. Det vill jag tro i alla fall. Att skriva hans passager handlade om att tränga in i hans bild av det hela. Även människor som skadar andra kan må dåligt av det, även om det inte förlåter någonting", säger hon.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
"Det är lite komplicerat att boken kommer nu men det känns också bra. Tänk om det skulle dröja tre år innan det kom en bok, då skulle folk tänka 'nu har hon tappat sitt skrivande'. Men nu kan jag ändå ta det lite lugnt, för det är otroligt mycket att sätta sig in i Akademien", säger författaren och akademiledamoten Anne Swärd.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
"Det svåraste var att ge honom en röst. Länge lät jag hans ord om deras gemensamma historia bara ligga som blanka sidor i manuset men sen kändes det ändå självklart att försöka göra också hans perspektiv synligt. För det är en grundaspekt av romanskrivandet, att gå in i även dem som man ligger långt ifrån", säger akademiledamoten och författaren Anne Swärd.

Ett plötsligt besked fick henne att skriva sin nya roman. I "Jackie" berättar Anne Swärd om hur passion förbyts i fara.

En ung kvinna som är hungrig på livet rullar med tåg in i Stockholm, från en svensk småstad. Hon är en gestalt som återkommer genom hela Anne Swärds författarskap. I romanen "Till sista andetaget" hette hon Lo och reste runt i världen, i jakt på män, liv och nya möten. I den senaste romanen har hon tagit sig namnet "Jackie", och redan på stationen möter hon passionen. Men en dramatisk tid väntar henne.

Anne Swärd befann sig i Berlin när ett "privat besked" fick henne att överge den roman hon då skrev på, för att istället berätta Jackies historia.

– Ibland tror jag att någon måste försvinna ur ens liv för att en bok ska kunna bli skriven, förklarar hon och gör en paus:

– Eventuellt försvinna från jordens yta.

Gläntar på dörren

Det har varit en märklig tid för Anne Swärd. I december tog hon sitt inträde i Svenska Akademien, och hon försöker fortfarande lära sig att kombinera rollerna som författare och ledamot.

Hon har alltid varit mån om sitt privatliv. Nu tycker hon det är svårt att prata om kopplingarna mellan den nya boken och erfarenheterna från hennes eget liv – bara i litteraturen vågar hon vara helt ärlig och öppen.

– Jag har ju blivit mycket mer offentlig än vad jag var för ett år sedan bara. Men ibland vill man kanske glänta på dörren för att något ska bli begripligt, säger hon, samtidigt som hon är rädd för att inte få stänga till den där dörren igen.

Den här gången hade Anne Swärd för ovanlighetens skull en tydlig bild av vart romanen var på väg. Läsaren anar det också. Den tio år äldre man Jackie möter är glödande passionerad, men visar snart helt andra sidor. Deras två röster varvas i monologer, och mannens förändring sker långsamt, gradvis.

– När hon verkligen förstår är det för sent. För han vet precis hur han ska dra tillbaka då, och släta över allt så pass att hon blir ännu mer indragen. Det är en förrädisk och finkalibrerad psykologi.

Oskuldsfull tid

När läsaren möter Jackie är det 1980-tal – den tid då Anne Swärd själv var ung – och hon minns att inget kändes farligt. Visserligen var det ändå en del apokalyptiska stämningar: Tjernobylolyckan låg bara två år tillbaka i tiden, Olof Palme mördades och hiv-viruset spred panik bland folk.

– Känslan i luften var mer oskuldsfull då, så det kom från ingenstans, säger Anne Swärd.

Även Jackie är ung och aningslös, och drabbas av sin brist på erfarenhet.

– Det finns ett före och ett efter vissa möten och erfarenheter man gör. Efteråt kan man bli överkänslig mot att någon försöker begränsa en, säger Anne Swärd.

Hon önskar att Jackie hade kunnat räcka ut en hand efter hjälp. Men på ungdomars vis romantiserar den unga kvinnan sitt oberoende.

– Det går lite hand i hand: romantiseringen av att leva fullt ut och att vara fri, och att vara fri är också att vara ensam. Och det är också otryggt. Det är svårt att vara både fri och trygg samtidigt, säger Anne Swärd.

Samma urberättelse

En av de vanligaste frågorna efter en destruktiv relation är: "varför lämnade du honom inte?". Men ju mer oberäknelig mannen blir, desto närmare knuten till honom blir paradoxalt nog Jackie. Hon tycker sig kunna balansera pojkvännen bäst när hon är nära. Statistiken säger, enligt Anne Swärd, också att ögonblicket då den ena parten väljer att lämna relationen är farligast.

– Det är då det går till övervåld och kan sluta riktigt illa. Apropå den där okunniga frågan, som så ofta hörs, är det bra med svart på vitt, statistik om vad det i realiteten handlar om, säger hon.

Och trots den annalkande faran ligger en stor passion i den andra vågskålen. Anne Swärd sympatiserar med den ungdomliga hungern, mer än så: nyss 50 år fyllda känner hon sig själv fortfarande lika hungrig. Hon är fascinerad av laddningen mellan människor, och det som Freud kallade libido. Kärleken är liksom skrivandet ett sätt för henne att bejaka livsaptiten – att bli uppfylld av något, och låta något stå på spel.

– Motsatsen till livslusten är tanathos, dödsdriften, som jag också har skrivit mycket om. De balanserar mot varandra i varje mänskligt liv och i mitt liv är det inte alltid självklart vilket som väger tyngst.

Men Anne Swärd hajar till inför det hon inte tänkt på tidigare: åtminstone en av hennes unga kvinnor – Lo i "Till sista andetaget" – går oskadd ur sina äventyr och möten med män. En förmaning från mor till dotter går som ett eko genom den historien: ”Akta dig för kärleken.”

– Ändå var det väldigt viktigt när jag skrev den romanen att hon fick göra just det – röra sig fritt, följa sin lust och sin frihetslängtan, och förbli oskadd. Det är lite som två alternativa utgångar av samma urberättelse.

Fakta

Fakta: Anne Swärd

Född: 1969

Bor: På en bondgård utanför Ystad.

Familj: Barnen Nadja och Samuel. Sambon Henric Tiselius och hans tre vuxna barn.

Bakgrund: Debuterade 2003 med "Polarsommar", för vilken hon nominerades till Augustpriset. Hon har också skrivit "Kvicksand" (2006), Till sista andetaget (2010) och "Vera" (2017).

Anne Swärd har fått en rad priser, bland annat Mare Kandre-priset och Hjalmar Söderbergs Helgapriset.

I december 2019 tog hon sitt inträde i Svenska Akademien.

Hennes böcker är översatta till ett tjugotal språk.

Visa mer...

Fakta

Fakta: Anne Swärd

... psykologin bakom att stanna:

Det finns en konstig känslomässig twist som många har upplevt. Om en specifik människa har gjort en väldigt illa kan det hjälpa till viss del att bli överröst av kärlek av nästa man träffar. Men det kan aldrig riktigt täcka över det där enorma sveket och såret efter den som har åsamkat det. Den personen är den enda som man tror skulle kunna hela det, vilket är en livsfarlig tanke i det här sammanhanget.

Liknande kan förekomma i en massa andra situationer. Även i en skilsmässa kan det vara så, att man vill ha bekräftelsen och läkningen från den som man tycker har förstörrt ens liv, och det kommer man aldrig att få. I en relation där man behöver det från någon blir man svag. Så det är paradoxalt, men vi är ju paradoxala.

 

... om arbetet i Akademien:

Jag har inte hunnit känna efter så mycket men just nu känner jag mig ganska kluven i att balansera de här två olika rollerna. Jag sade för ett par dagar sedan att jag inte låter mig påverkas. Och det gör jag inte i mitt skrivande, det går inte att påverka, det är så starkt. Men nu när boken ges ut är det en annan femma. För hon som skriver och hon som sitter i Svenska Akademien är två helt olika personer.

Att sitta i Akademien är en väldigt extrovert roll med ett stort ansvar, och det är fantastiskt spännande. Jag ska bara hitta hur jag ska balansera rollerna. Andra har ju gjort det i alla år och det finns en oerhörd förståelse för oss i Akademien som är författare.

 

... sin syn på kärlek:

Livsaptiten, på en annan människas kropp eller på sinnliga upplevelser och spänning – det är vad jag tänker på när jag tänker på kärlek. Att älska är ett sätt att vara väldigt levande.

Jag kan nästan alltid dra paralleller mellan skrivandet och resandet men jag kan också se dem mellan skapandet och kärleken. Det står väldigt mycket på spel, man känner sig oerhört levande och man kan också bli väldigt självupptagen eller upptagen av en person. Att vara en skapande människa kan vara intensivt, och det kan också vara intensivt olyckligt, när man tvivlar på sin förmåga eller sitter fast. Men det viktigaste för mig är att leva livet levande, och det sammanlänkar kärleken och skrivandet.

 

... om hur coronakrisen påverkar just nu:

Jag är lite speedad, jag är det när jag för trött. Jag har så mycket energi som jag inte vet var jag ska göra av, för nu ligger ju hela samhället nere på grund av coronakrisen.

Visa mer...