Domstolen skiljer inte bröderna åt

För drygt ett år sedan berättade vi de ensamkommande afghanska pojkarna Hadi och Mojtaba Hosseinis historia i Smålandsposten. Det väckte många reaktioner. Bland skolkamraterna på Lammhult skola skapades en aktionsgrupp för att få utvisningsbeslutet ändrat.

I dagarna har Mojtaba, som bedömts som minderårig, fått permanent uppehållstillstånd. Även Hadi, som bedömts som vuxen, har fått 13 månaders tillfälligt uppehållstillstånd. Motivet: Att bröderna har rätt att få vara tillsammans.

Hadi visste att domen skulle komma den 15 mars, men ingen ringde.

– Det var en lidandets dag, säger han.

I slutet av skoldagen den 16 mars var han på biblioteket. Då ringde telefonen.

– Jag trodde aldrig jag skulle få stanna. Jag skrek rakt ut när jag fick beskedet, berättar Hadi.

Hans glädjetjut över ett tillfälligt uppehållstillstånd passade inte så väl i biblioteksmiljön. Personalen kom och hyschade på honom, berättar han.

Vägen till Migrationsdomstolens beslut har varit lång och snårig. Bröderna har sedan de kom till Sverige hösten 2015 bott hos Åsa och Roger Svensson i Hisshult utanför Lammhult. De har under de här åren fått en ofrivillig lektion i svensk byråkrati.

– Migrationsverket är ingen myndighet du kan lita på. Ringer du dit får du inga svar. Och de gymnasielagar man föreslagit är så snåriga att i stort sett ingen omfattas av dem, säger Roger Svensson. Han kallar hela processen för ”asyllotteriet”.

Hadi och Mojtabas historia liknar många andras. De är hazarer, en folkgrupp som i generationer har förföljts i Afghanistan, och deras föräldrar kom som flyktingar till Iran. Där har också Hadi och Mojtaba vuxit upp. De har aldrig varit i Afghanistan, behärskar inte språket och har inga släktingar som de känner till i landet.

– Vi hade det svårt i Iran, jag såg ingen framtid där. Ingen skola, ingen mat, ingen respekt, berättade Hadi för ett år sedan. Det var därför han gav sig iväg. Mot Europa och en möjlig framtid.

Bröderna, som då var 14 och 15 år, flydde var för sig men återförenades i Sverige. Under asylprocessen har de inte lyckats göra sin ålder sannolik, som det heter på myndighetsspråk. De har aldrig haft några identitetshandlingar och det dokument de fick fram via afghanska ambassaden, tazkira, bedömdes inte som tillräckligt. Därför fick de sin ålder uppskriven. Och som vuxna bedömdes de inte ha asylskäl. Utvisningsbeslutet kom i november 2016, men bröderna överklagade.

Under tiden har debattens vågor gått höga. Man har infört medicinska åldersbedömningar, som varit mycket omdiskuterade. Både Hadi och Mojtaba har gjort de undersökningar av knä och tänder som krävs.

Hadi fick beskedet att han bedömdes som vuxen i samband med att han skulle argumentera för sin sak i Migrationsdomstolen i Malmö. Sämsta möjliga tajming. Han hade svårt att känslomässigt hantera beskedet samtidigt som hans framtida öde skulle avgöras.

Det är inte alla som får chansen att muntligt argumentera för sin sak inför domstolen, men Hadi tillhörde dem.

– Jag försökte att svara så mycket som möjligt på svenska och inte använda tolken, berättar han.

Migrationsverkets representant och hans eget juridiska ombud var de som ställde frågorna.

– Det var som om jag var Migrationsverkets fiende, som det var ett krig mellan oss.

På resan hem var han jätteledsen, övertygad om att han skulle sättas i förvar och utvisas.

Så blir det inte. Nu väcks istället förväntningar på att kunna förlänga uppehållstillståndet och på sikt få stanna permanent.

Men väntetiden har varit tung för både bröderna och familjen Svensson.

– Det är jobbigt att leva och inte veta vad som ska komma. Det var nästan jag tappade hoppet, men Åsa och Roger tog hand om mig, säger Hadi.

– Jag har gått den här vägen tvåtusen gånger när jag blivit ledsen och funderat på vad som skulle hända, säger Mojtaba och pekar på vägen utmed Hisshultasjön . Då lyssnar jag på musik, det ger energi.

Hadi har satsat hårt på studierna sedan han kom till Sverige. Han klarade att få betyg i alla ämnen utom engelska när han för ett år sedan slutade nian. Nu går han första året på fordonsprogrammet på gymnasiet och har läst in även engelskan.

Hadi berättar hur betydelsefullt det varit att de fått bo på samma plats under den här tiden. Flera kompisar i samma situation har fått flytta till ny ort och ny skola med nya lärare. Då är det inte lätt att klar betygen, menar han.

Studievalet gjorde han av taktiska skäl, för att öka sina chanser att få stanna. Men han trivs bra, har upptäckt hur roligt det är att meka med bilar och vill fullfölja sin utbildning. Kanske, kanske han i framtiden försöker bli advokat, som han hoppades från början.

Mojtaba, som är ett år yngre, går på introduktionsprogrammet och pluggar vidare på basämnena svenska, engelska och matematik. Vad han ska göra i framtiden? Ja, det vet han inte. Kanske något med djur, som trivs mycket med. Eller bli polis.

De kommer i alla fall att stanna i Hisshult där de blivit en del av familjen.

– Här har jag Roger och Åsa och min bror. Det räcker! säger Mojtaba.