Dear Dolly
Säg det som inte kan hända i en tvättstuga! En som vet mycket om detta är Mary Lou Ward. Hon är skådespelerska och tillhör sedan många år den fasta ensemblen på Regionteatern. På lördagen debuterade hon som författare. Pjäsen heter Dear Dolly.
Dear Dolly utspelar sig i en tvättstuga i ett hyreshus där tre kvinnor kommer att umgås utan att det blir så mycket tvättat. I varje fall inte saker, däremot en stor del av kvinnovärlden i vilken män utgör en inte oväsentlig komponent. Det innebär inte att männen behöver visa sig i tvättstugan för att bli realistiska. De är tillräckligt verkliga på avstånd.
Också Dolly Parton, ²med bröst och allt² är verklig därborta i sin värld, ja så verklig att Barbro, cirka 30 år, skriver brev på svenska till henne, eller kanske snarare dagbok. Barbro spelas av Malena Hallerdt.När hon stoppat sin matta i tvättmaskinen och gjort det mysigt med vin och ljus kommer cirka 40 år gamla Anna i tvättärende, förmodar man i alla fall. Anna spelas av Li Brådhe. Slutligen infinner sig Cecilia, cirka 50 år. Hon spelas av Sonja Lund, som är av det slaget att hon hellre klär sig som en mycket yngre upplaga av Cecilia än hon faktiskt är. Hon kommer att kalla sig tjej när hon är 70.
Det som sedan händer är att dampratet och situationskomiken snabbt får struktur och stegrar sig i tonhöjden. En sak är klar, det är att Mary Lou Ward har lyckats med sin text. Den bär alla tecken på äkthet och speglar i detalj det som vi alla hör om bekanta och folk vi inte alls känner. Det vore synd att berätta om samtalens innehåll, det vore inget annat än skvaller på folk som inte kan försvara sig.Däremot får man vika sig för det faktum att texten är nog så spetsig. Samtidigt är den enkelt och okomplicerat rolig. Det är bland det svåraste som finns att skriva genuint roligt. Med den saken har Mary Lou Ward lyckats. Man skrattar gärna, men det gäller att passa sig, för rätt som det är hoppar det upp något att sätta i halsen. Det finns med andra ord problem damerna emellan. Och de är vanliga. Och inte roliga i sig, det vill säga i verkligheten. Men här får de sin belysning och hanteras med humorns varma hand och ofta med komik. Gissa varför man lägger en mobiltelefon i centrifugen under pågående samtal! Eller varför man går omkring med brödkniv i handväskan!
Det är tre skickliga damer som agerar i tvättstugan där Agneta-Andersson Forssells sneda tvättmaskiner och blinkande ledningar och rör utgör miljö. Malena Hallerdts Barbro är yngst och kärast och lyser av lust och längtan. Li Brådhe kör en barskare stil med sin Anna, hon har för övrigt anledning, och hon tänker med hjärnan. Vad Sonja Lunds Cecilia har i huvudet undrar både Anna och Barbro med hela publiken.Regissören Karin Enberg har drivit upp tempot utan att för den skull tappa sansen. Hon står på publikens sida och har koll på hur lång den komikförhöjande pausen skall vara.
Så var det Dolly Parton. Hon förekommer dels på band, dels i sång av Barbro, Anna och Cecilia, för är det något de har gemensamt så är det Dolly Parton. Nu förekommer det mycket mer musik och ett ordentligt solonummer för var och en, och det blir utmärkt bra.Malena Hallerdt sjunger Oh, oh Baby av Lawrence/Rober, Li Brådhe sjunger Vackra sagor är så korta och Sonja Lund Regntunga skyar.Dear Dolly ger sin publik en riktigt rolig och riktigt trevlig kväll.Uppsättningen är högst charmerande. Man går hem rikare, men inte bara för att man fått skratta, utan också för att männen och kvinnorna blir tydligare i Mary Lou Wards skrattspegel. Den skickas nu på stor turné i Sydsverige.
