Många sidor av Jesper
För en ståupp-komiker är publikens respons ett direkt kvitto på vilka skämt som fungerar. När Jesper Rönndahl jobbar med radioprogrammet Institutet kommer reaktionerna långt senare.
– Att göra radio är motsatsen till direkt feedback. Programmet som ska sändas den fjärde februari spelade vi in innan jul. Då får man feedbacken senare, på mail.
– Båda sätten har sina fördelar. Det är härligt när man står på scen och 500 personer skrattar åt något som man har raspat ur sig. Men i radio kan man redigera och fixa, det ger också något.
32-åringens karriär lossnade enligt honom själv när han medverkade i radioprogrammet Pang Prego 2007. Sedan dess har han bland annat utsetts till årets nykomling bland svenska ståupp-komiker för hans "tunga som gnistrar". I vår medverkar han återigen i vetenskapsprogrammet Institutet och programleder Extra Extra som fokuserar på skvaller. En utmaning han inte var beredd på.
– Jag trodde att det skulle vara lättare att skämta om nöjesnyheter, men det är det ju bara om man använder skämten som redan är gjorda. Men även Institutet är en annan grej. Man kan inte skämta om all vetenskap och ibland behöver jag vara allvarlig, men hur jag än gör verkar folk ta det som ett skämt.
Det påminner 32-åringens lättsamma syn på livet. Han är glad. Glimten i ögat hörs genom rösten. Hans allvarliga sida finns där bakom, men den sparar han till sig själv.
– Själv vill jag inte titta på någon som är ledsen. Jag tror att det mesta blir bra om man har en skämtsam inställning. Det gör att livet går i dur-toner istället för i moll. Det är liksom bara sådan jag är, så det är svårt att göra det på något annat sätt.
Det brittiska komikerparet Reeves & Mortimer och Jonathan Unge är några av de som får honom att skratta. Det handlar om hur de pratar, försöker han förklara. Även Emil Jensen, som han uppträder tillsammans med på Palladium på onsdag, tycker han är underhållande, fast på ett annat sätt.
– Det roligaste jag vet är när jag skrattar utan att veta varför. I den här branschen blir man skadad. Man tänker att det här skämtet såg jag komma, eller att man kan se hur de skulle skriva ett skämt, man analyserar hela tiden. Men när jag skrattar utan att veta varför, då är det bra.
När Jesper själv står på scen har han en riktlinje – att bara skämta om saker han själv tycker är roliga. Ibland oroar han sig för att folk uppfattar honom som en "weirdboll" som bara drar faktaskämt. Samtidigt är det just vad han tycker är skoj, och så länge han fortsätter att vara påläst tror han inte att de skämten tar slut.
– Det är den gamla regeln – inputen ger mycket output. Läser man mycket får man bra material.
Palladium, Växjö, onsdag 18/1
