Stämningen är familjärt avslappnad på Fest i Logen

Stämningen på festival­området är familjärt avslappnad och de som tältar gör det strax utanför entrén. Förutom ­Stora scen och Öltältet, där banden uppträder, finns det även försäljning av mat och dryck och second hand-kläder på området.

Fest i Logen bjuder på en stor blandning av ­olika typer av musik som ändå har ett psykedeliskt anslag som gemensam nämnare.

Först ut på Stora Scen under lördagen var duon Comsi Comsa. De sitter mittemot varandra med sin urgamla utrustning på ett bord och spelar repetetiva och energiska synthslingor som efter ett tag blir riktigt hypnotiserande. Mindre hypnotiserande, men mer melodiösa var psychobillygänget Schizo Go-Go’s. Bandet har en del bra låtar och med ett tightare och svettigare framförande kan det bli riktigt svängigt i framtiden. Efter synth och psychobilly var det dags för Nyköpings Mamont. Gruppen var ett av åtta band som handplockades att spela på årets Sweden Rock. Deras Black Sabbath-influerade musik går hem också hos publiken på Fest i Logen där de samlar ihop lördagens största åskådarskara med sin hårda och svängi­ga 1970-talshårdrock.

Svänger gör det också om Cosmic Blonde som består av tre tjejer. Man har släppt en singel, men bandets spelning visar att de har gott om ytterligare material som är stöpt i en bluesig och själfylld hårdrocksform. Skickliga gitarristen Emma Öberg har även en stark röst och det svänger snyggt om Hanna Vestbergs bas och Amanda Ahlerups trummor.

Troubled Horse har existerat i över tio år, men har bara släppt en platta­. Under kvällen vädrar man ett antal nya låtar som lovar riktigt gott tillsammans med det material man vant sig vid att höra under deras livespelningar som Shirleen och Another mans name. Sångaren Martin Heppich är sin vana trogen riktigt nervig, vilket pumpar upp stämningen mer och mer ju längre spelningen pågår. Det blir lite lugnare när Eftersom Fisk därefter bjuder på hypnotiska och meditativa toner. Gruppen spelar ett 50 minuter långt sammanhängande stycke instrumental musik med sakral orgel, pulserande basgångar och ödsliga gitarrtoner, vilka låter som något som befinner sig under vatten. Tankarna går till sådant Pink Floyd sysslade med efter Syd Barret men före Dark side of the moon.

Ytterligare instrumentalmusik blev det efter Eftersom Fisk tillsammans med den grammisvinnande kvartetten Tonbruket. Gruppen består av kända musiker som Dan Berglund från Esbjörn Svensson Trio, multi­instrumentalisten Johan Lindström och Martin Hederos från The Soundtrack Of Our Lives. Trummisen Andreas Werliin fick man dock inte med sig på grund av strul med flyget. Med ingen varsel alls sätter sig istället det ugna jazzlöftet Konrad Agnas bakom trummorna. Med nickar och tecken ser Berglund och Hederos till att Agnas sätter sina trumslag på rätt plats. Imponerande! Imponerande är också bredden på Tonbrukets tonkonst, från smygande jazz till ganska hård rock och mottagande är så varmt att deras extranummer spräcker festivalens tidsschema med en knapp halvtimme.

Malmös Technicolor Poets har en sångerska i Kajsa Emzén som för tankarna till Nicos insatser med Velvet Underground. Felix Sjöbloms gitarrfigurer är väl försiktiga och kanske kunde låtarna vara lite med kärnfulla. Sist ut är Katla. De ger ett spännande intryck visuellt med bandmedlemmarnas vitsminkade ansikten. Musiken matchar utseendet och sångerskan Bettan Ekelund spelar både theremin och fiol mellan varven. Det känns som att Katla går mot en hårdare och snabbare musikalisk inriktning om man jämför med deras spelning tidigare i år på Muskelrock. De gjorde en bra spelning då och de gör en ännu bättre på årets lyckade Fest i Logen.