Big Dave McLean: Faded but not gone

McLean gör traditionell kött- och potatisblues. Det är tryggt och fint på samma sätt som Eric Clapton.

Nyheter • Publicerad 19 november 2014

Kanadensaren Big Dave McLean hade spelat i 20 år när han debuterade 1989 med albumet Muddy Waters for president. McLean gör traditionell kött- och potatisblues. Det är tryggt och fint på samma sätt som Eric Clapton. Skickligt, men ojämnt. De rockiga låtarna som I best choose to pick the blues puttrar på men mer finess i arrangemangen hade inte skadat. Orgeln hade gärna fått höras mer. Tillbakalutade Dead cat on the line får däremot foten att börja stampa takten. Skönt släpiga The fallen är en höjdpunkt. Devil’s in the jukebox håller JJ Cale-klass.

Ola Claesson

Big Dave McLean

Faded but not gone

(BLACK HEN MUSIC/BORDER)

Betyg: 3/5

Lyssna ännu hellre på: Billy Boy Arnold – The blues soul of Billy Boy Arnold (2014).

Marie Fransson

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons