Blondie: No exit

Nyheter • Publicerad 20 februari 1999

Blondie är bandet som givit världen Denis, Denis, Heart of glass, Sunday girl, Call me och The tide is high för att nämna fem. Nu är de tillbaka, 16 år efter det att deras senaste skiva släpptes. En gång i tiden var Blondie nyskapande, rent av revolutionerande med en slags punkpop som gick att dansa till och där en blekt blondin förförde både den manliga och kvinnliga publiken med sin barskt ljuva röst och sin ofta catwoman-liknande utstyrsel. Nu känns det inte lika angeläget längre även om den vackert utsmyckade danslåten Maria hittat upp till Englandslistans förstaplats. Sci-fi-aktiga titelspåret är ett tappert försök att plocka poäng hos hiphopskaran Coolio rappar ikapp med Debbie Harry.

Skivans innehåll är inte helt vattnigt, det är bara det att kraven ökar när man som storgruppen Blondie, väljer att återförenas och ge ut sin sjunde riktiga skiva efter mer än ett och ett halvt år- tionde. Rockrysaren Nothing is real but the girl håller hög klass liksom inledande Screaming skin som är Blondie-old-school. Sedan är det främst bland de lugnare spåren poängen hämtas, i himmelska balladen Night wind sent och Double take. Förtjusande på ett mer söderns vis med fioler och pukor är också The dream¹s lost on me.Blondie är inte uträknade ännu, men håller det i längden?

Kristian Ferm

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons