Dio:Magica
Jag trodde han var din bäste vän, sa jag.
Det trodde jag också, sa Dio.
Ronnie James Dio var märkbart besviken när jag senast intervjuade honom. Hans gamle vapendragare Vinny Appice hade just valt att följa med på Black Sabbaths ²sista² världsturné som reserv åt den hjärtsjuke Bill Ward.
Och ett större svek än att bli lämnad för Ozzy Osbourne kan Dio nog knappast tänka sig.
I stället fick han nöja sig med den endimensionelle Simon Wright, vars stadiga trumkomp funkade i AC/DC men känns väl mediokert i det här sammanhanget.
Och det är just ordet medioker som bäst beskriver Magica.I många band är sångaren den svagaste länken. I det här fallet är det tvärtom. Ronnie James Dio har utan tvekan hårdrocksvärldens mest musikaliska röst. Men han behöver omge sig med verkligt skickliga musiker för att det ska bli riktigt bra både vad gäller framförande och låtskrivande.Det är ingen slump att plattor som Rising, Dehumanizer och The last in line låter som de gör med tanke på att han där kunde luta sig mot gitarrister som Ritchie Blackmore, Tony Iommi och Vivian Campbell.
På Magica känns Ronnie James Dio väldigt ensam tillsammans med än en gång den högst mediokre Craig Goldy. På Rainbowbasisten Jimmy Bains insatser finns inget att anmärka. Inte heller på exempelvis den nästan smärtsamt vackra As long as it¹s not about love.
Men Dio kan bättre.