Elliphant: One more

Skivan öppnas i samma ögonblick som danska MØ gästar Elliphant på den lågmälda elektropopdängan tillika titelspåret. De bägge donnorna matchar varandra mycket väl men det blir en för min smak lite väl polerad start. Jag gillar Elliphants fullständigt provokativa stil, där skiten inte filtreras ett dugg. Där det inte finns något finkammat, där det korrekta inte får plats utan allt bara känns stöddigt och fräscht. Jackpotten med Ellinors musik är att den och det normbrytande aldrig blir så iscensatt och banalt som det hennes kollegor Lilla Namo och Linda Pira har åstadkommit. Faktum är att det egentligen är två helt olika divisioner, även om One more långt ifrån innehåller sin fulla kapacitet.

Look like you love it, från ep:n med samma namn, är ett riktigt typiskt spår och kanske det som beskriver Elliphant bäst. På ett lite raspigt sätt rappas texten med bra tryck bakom varje ord, detta till mörk och tung produktion med ett och annat oväntat inslag. Save the grey och Revision blir fler goda exempel på One more. Tyvärr finner vi både mer snäll pop, Purp­le light och Never been in love, och mer variations- lös hiphop, jämför med Everything 4 U, än vad vi är vana vid.

Kontot hade haft täckning för både mer dancehall, electro och attityd. Down on life remixen är såklart en fin påminnelse om de höjder Elliphant brukar nå och Booty killah är det obligatoriska märkliga spåret som är omöjligt att vare sig gilla eller hata. One more kanske bara är en helt okej platta men om ni vill bli fullständigt övertygade så är Elliphant en synnerligen fenomenal liveartist??

Louice Petersson