Kartellen: Ånger & kamp del 2

Kartellen är tillbaka med andra delen av 2012 års Ånger & kamp. Det inledande spåret Underklassmusik sätter agendan för resten av albumet direkt: politisk och personlig vrede, frustration, nedgång och just det ånger­ och kamp.

Berättelserna på Ånger & Kamp Del 2 är gripande. Om de är baserade på frontmannen Sebastian Sebbe Staxx Staksets liv, grundaren/bakgrundsmedlemmen Kinesens eller fiktiva personers har ingen betydelse det som rappas om händer runtom i landet ändå.

Främst framställs kriminaliteten som något hemskt, något som splittrar familjer (tydligt, om inte övertydligt, i mellanpratet innan Längtar bort). Men den framställs dessutom som något att skryta om. ”Jag har obegränsad kärlek till min dotter och till grabben” och ”Låt mig gå till min grav som en närvarande far” rappas i ena låten. I nästa­ handlar det om att försätta SD-politiker i koma eller att sopa rent med den sydamerikanska kvasten, till ljudet av ett maskingevär. Tunga Underklass­musik med sin elektroniska melodi, Vägen till fördärv med ett ledande blås och den nedtonade och detaljbeskrivande Återfall och aggressiva Dra oss tillbaka med en Florence + The Machine-sampling är några av de starkaste spåren. ­

Starkast av alla är Förortsbarn. Barnkören, i kontrast till Staxx råa röst, sätter sig lika hårt som barnkören i Kents Dom som försvann, men till skillnad från det Kentkryptiskt beskrivna småstadshatet är allt glasklart med Kartellen. ”Som små vi kunde aldrig leka tjuv och polis/ För alla ville vara tjuven ingen ville va gris.”

Det handlar om ett utanförskap så stort att det skapar en gemenskap i periferin, det handlar om hat gentemot stat.

Det blir lite för många smurfröster, vapenljudeffekter och överspelade mellanprat. Det som sägs i dem har redan sagts i låttexterna men med starkare ord i slutändan. Men skivan står ändå upprätt med en handfull genuint bra låtar av personligt och politiskt missnöje, ånger och kamp.

Hannes Lundberg Andersson