Nya skivor vecka 32
HIPHOP
Dopeness
Samlingsalbum
Betyg: 2/5
(Cosmic Music Group)
Cosmic Music Group, i nära samarbete med musikjournalisten Ametist Azordegan, tycker att ”mediebruset” kan göra det svårt att hitta guldkornen inom svensk hiphop. Dopeness-projektet är deras lösning. ”Ett sätt att enklare botanisera i genren” menar de. Första volymen av Dopeness lämnar verkligen inga bestående von Linné-vibbar, men det är en god tanke.
Planen med samlingsalbumet är alltså att samla de hetaste låtarna som svensk hiphop har att erbjuda för stunden. Fair enough. Jag förstår bara inte vilka premisser de har jobbat utifrån. En låt som Timbuktus Sagoland behöver ingen motivering, han är en av de klarast lysande hiphopstjärnorna i landet och det är den diskuterbart bästa låten från hans senaste platta. Däremot kan man fundera långt och länge på vad, till exempel, Adoo och Lil’ Star Svartvits pubertala Fuck polisen gör i samlingen. Det är med andra ord väldigt ojämnt. Egentligen visar det väl upp en ganska rättvis bild av den svenska hiphopscenen. Spotlighten flyttas till mindre uppmärksammade artister, som i de flesta av fallen visar varför de är mindre uppmärksammade artister.
Jag blir glatt överraskad av Chipchoppin Order, en Örebrogrupp som jag aldrig har hört innan. Jag förstår vad Mohammed Alis Tunga steg gör här. Skakar på huvudet när jag hör Queff låta lika trist som vanligt. Uppskattar att Metafour inkluderats. Det känns mest som ett random axplock från forumet Whoa.nu. Här finns lite av varje, men någon crème de la crème-känsla infinner sig knappast.
HATEFF MOUSAVIYAN
Lyssna hellre på: Alexis Weak och Dida
ROCK
Manraze
Punkfunkrootsrock
Betyg: 3/5
(Ear Music)
Def Leppard-gitarristen Phil Collen lirar lite mindre pretentiös och lätt punkinfluerad musik i sitt andra band Manraze när schemat tillåter. Med sig har han Simon Laffy på bas, de spelade tillsammans i Girl innan Collen började i Leppard, och Sex Pistols-trummisen Paul Cook. Debuten kom 2006 och nu är uppföljare klar. Första singeln Over My Dead Body representerar plattan väl. Det är en snygg och melodiös låt som klöser lite lagom med de vassaste kanterna bortslipade. Closer To Me visar upp lättsmält reggaepop i The Police-anda och ger viss variation på en harmlös men genomgående stark platta.
KLAS LUNDGREN
Lyssna också på: The Wildhearts P.H.U.K. (1995).
John Hiatt
Dirty Jeans And Mudslide Hymns
Betyg: 4/5
(New West/Playground)
Få genrer är så lätta att driva med som gubbrocken. Men samtidigt hoppas man få bli gubbe och då kan det vara bra att veta vad som väntar åren runt sextio och uppåt. Det är då män som John Hiatt är till hjälp. När han nu till sin tjugonde skiva skrivit en riktigt stark samling låtar med doft av country som avnjuts bäst i sin helhet är det bara att njuta. Man behöver inte spela gubbrock för att man är gubbe som rockar. Damn This Town och Down Around My Place är gjorda av någon som vet vad en bra låt kan uträtta. Hiatts trogna svenska publik lär inte bli besviken.
OLA CLAESSON
Lyssna också på: Rodney Crowell - Fate?s Right Hand (2003).
INDIE
Handsome Furs
Sound Kapital
Betyg: 4/5
(SubPop Records)
Kanadensiska Handsome Furs är precis så intressant som man förväntar sig när ett så aktat bolag som SubPop har signat dem. De syntiga melodierna är framtagna med fingertoppskänsla, dess tydliga ursprung från åttiotalets syntpop infiltreras snyggt i ett experimentellt blippbloppsound och blir därför aldrig en trött upprepning från svunna tider. Allra bäst är Serve the people, som börjar lite trevande för att sedan brista ut i fullkomlig electroeufori. Handsome Furs borde, enligt min bok, vara en självklar bokning i lineupen på Way out west, Emmabodafestivalen och alla andra ställen där trasiga converse kan tänkas stampa.
LOUICE PETERSSON
Lyssna på: Hela plattan
POP
Forest & Crispian
Morgenlands
Betyg: 1/5
(Slow Shark Records)
Forest & Crispians tredje album är mest ett spexigt sagoberättande. Freakshows, cirkusar och tivolin verkar vara stenristade utgångspunkter i Malmöbandets färgrika pop. På textsidan har en uppsjö av mindre lyckade teman och bilder mixats ihop i tombolan. En hästhistoriett här, en krigsmaskinshymn där. För att absolut inte glömma det trallvänliga mordet på ”Young Robin”. På Morgenlands hörs en instrumental förvirring av ett band som nog inte riktigt vet vart de vill eller ifall de ens pallar sträva ditåt. De trenne gyckelmakarna i Forest & Crispian går inte, kan inte och bör inte tas på allvar.
HATEFF MOUSAVIYAN
Lyssna hellre på: Beirut eller Wild Beasts
Firefox AK
Color the trees
Betyg: 3/5
(Razzia Records)
Gränsen mellan snygg och slätstruken är hårfin, även när det kommer till musik. När Firefox AK kommer med sin första skiva sedan 2008 är det som en mer nedtonad version av sig själv. En del av det elektroniska har nu fått ge vika för instrument som går att ta på. Andrea Kellermans röst är skör som ett skogsrås och ljudbilden lätt och luftig. Associationerna spretar vilt från Britta Persson via Lykke Li till Alexis Weak.
Det är bra, men någonting saknas, någonting som får mig att byta låt innan den är slut istället för att önska att den vore längre. Men pärlorna finns där, som dramatiska My sister and I och singeln Boom, boom, boom som har det driv flera av de andra låtarna saknar.
ERIKA WALUKIEWICZ/TT SPEKTRA
Lyssna på: Boom, boom, boom.
DANSBAND
Bengt Hennings
Golden Hits 2011.
Betyg: 3/5
(Atenzia Records)
Få dansband kan stoltsera med att samtliga medlemmar bidrar med sång. Det är en orsak till att västgötaorkestern Bengt Hennings efter 40 år i branschen har fått ett sent genombrott. Golden Hits 2011 är tredje skivan sedan orkestern genom finalplatsen i Dansbandskampen fick en större publik. Skivan är en mix av gammalt och nytt där klassiker som Pierre Isacsons Du skänker mening åt mitt liv och bröderna Ted och Kenneth Gärdestads Rock'n'reelin'svänger riktigt skönt till tonerna avde tre saxofoner som också i hög grad bidrar till att ge Bengt Hennings en härlig framtoning.
HATEFF MOUSAVIYAN
Lyssna på: De sista ljuva åren - en bra cover på Lasse Stefanz stora hit.