Platta klichéer och soulporr

Han tycker att han och en tjej ska klä av sig eftersom hon ser ensam ut, att han ska få henne att skrika och att han ska täcka hennes kropp med sin autograf. Att han sett tjejerna i Kalifornien, New York, London, Paris och Miami, men att det fortfarande är ex-flickvännen han vill ligga med. Att tjejer brukade underhålla honom och skrika ooh baby men att ingen kunde tämja honom.

Den där pubbeattityden lägger sig som en tjock hinna över allt annat. När Cesarion sjunger om att stirra på en mobiltelefon och vänta på att hon ska ringa känns det inte så drabbande som det borde.

Samtidigt är det i just den kluvenheten 23-åringen blir intressant; rockstjärnelivet, om man så vill, går ut över känslolivet, sex och droger (high nämns drygt 15 gånger) går ut över kärlek.

Viktigt att poängtera är att ovan nämnda kritik behandlar texterna, för på samma sätt som man sjöng med i låtar med tveksamt innehåll som liten, utan att fatta snusket, är Undressed väldigt tacksam.

Bad Thing glider fram som Frank Oceans Swim Good, One True Lover är hårt poppig och Girls är allsång. Singlarna Undressed och Love This Life har alla redan hört och de kräver inga hitförklaringar. Produktionen är glasklar. När trummorna ska smälla smäller de, när syntarna ska loopa loopar de, när sången ska framhävas framhävs den och Cesarion får visa upp allt från riv till falsett och att han är otroligt duktig.

Att praktiskt taget hela skivan består av hittar gör att Cesarion kan sjunga om både platta klichéer och vilka han vill ligga med utan att man kan värja sig från soulporren.

HANNES LUNDBERG ANDERSSON