Roxette är en del av svensk kultur. Alla minns vi någon av deras oförglömliga klassiker som glatt oss i snart 13 år.Roxette årgång 1999 innehåller lika mycket glädje som förr, det är bara förpackningen som är annorlunda.

Have a nice day innehåller mer syntetiska effekter och låter mer stylat än vi är vana vid. De nya tongångarna är mer lika Per Gessles poprockiga soloalbum med inslag av svajiga gitarrer och hårda rocktrummor. Acbräcken är de fyra-fem balladerna som är lika finstämda och snudd på lika tråkiga som förr.

Marie Fredrikssons röst klingar lika vackert som tidigare och passar bäst i just balladform. När det gäller de popigare spåren tycker jag Gessles mer passande stämma släpps fram lite för sällan.

Överlag är detta album ett måste för Roxette-älskaren och något att fundera på för dig som är sugen på en bit svensk kultur, så god som någon annan. Roxette gör få besvikna.