Two way monologue

Den norske lille gutten Sondre Lerche tycks ha haft hela sitt vårsköna Bergen med sig in i studion när han spelat in sin andra fullängdare. Det droppar, sprudlar och kränger hit och dit i all sin lågmälda försiktighet.

Och att han har känsla för klassisk pop står helt klart, inte minst i Track you down och i titelspåret som värmer lika gott som den första vårsolen.

Tyvärr har han svårt att lämna sina låtar i fred. Det måste läggas på små stråkar, lite blås, ett par stämmor och gärna någon snitsig vändning. Inte nödvändigtvis något ont i det. Men när det får det som egentligen var en fin liten poplåt att upplösas kan jag inte tycka att det är annat än synd.