Ebba Jungmark firade 25-årsdagen med VM-silver
– Jag är lite i chock kan jag säga, säger 25-åringen.
Ebba Jungmarks 25-årsdag blev en dag att minnas. Av många skäl.
Uppladdningen inför höjdfinalen i Istanbul kunde dock knappast ha varit sämre. Efter inhoppningen började svenskan plötsligt blöda näsblod, bara minuter innan finalen skulle dra i gång.
– Jag behövde gå på toa, men sedan snöt jag mig och så började jag blöda, berättar hon, insvept i en stor svensk flagga.
– De första två hoppen var väl inte exemplariska, men kroppen kändes bra. Sedan försvann det, då kunde jag börja tänka på min teknik och hoppning.
VM-finalen blev sedan en märklig tillställning, med sex hoppare som klarade 1,95. Men bara en som klarade nästa höjd.
Chaunté Lowe, USA, tog guldet på 1,98 medan Jungmark fick dela silvret med både ryska världsettan Anna Tjitjerova och italienskan Antonietta di Martino.
– Jag tänkte först att vi kanske skulle få hoppa om om medaljerna... Men så är det ju inte förstås. Man är i fint sällskap helt enkelt, säger Jungmark med ett stort, men utmattat leende.
Lite smolk fanns det dock i glädjebägaren. Efter ett kanonhopp över 1,95 var Jungmark helt inställd på att klara även 1,98 – två centimeter över hennes personliga rekord.
Men efter en inledande rivning fick svenskan vänta länge på sitt andra försök, sedan flera fotografer sprungit i vägen samtidigt som både de manliga stav- och 1 500-metersmedaljörerna var ute på ärevarv.
Efter en grov rivning var det sedan ändå ytterst nära en fullträff i sista försöket.
– Det är så här på inomhusmästerskap. Men det är klart att man blir störd av att folk kommer springandes när man ska göra, ja i princip mitt viktigaste hopp i karriären, säger Ebba Jungmark.
– Det var väldigt synd... jag kanske hade gått härifrån med 1,98. Men, äh... jag har ju ett silver.
Det var många som tvekade när Jungmark valde att flytta hem till Göteborg och inleda samarbete med den ett år yngre Emil Predan (som fyllde 24 på fredagen).
Men den lite udda kombinationen har varit en stor framgång, med brons vid inne-EM i fjol och nu ett VM-silver.
– Jag gör ju framsteg i det mesta hela tiden, det är verkligen ett lyft. Det är inte svårt att komma till träningen, för det går så pass bra, säger Jungmark.
På läktaren satt bland andra Carolina Klüft och förbundskaptenen Stefan Olsson och skrek ut sin glädje.
För Olsson blev medaljen samtidigt räddningen på ett VM där det varit lite "stolpe ut". Dels var Moa Hjelmers svenska rekord på 400 meter i semifinalen rent tidsmässigt tillräckligt bra för finalen, dels var både Emma Green Tregaro och Michel Tornéus nionde i kvalen, precis utanför final.
– Jag är glad för Ebbas skull framför allt, men även för svensk friidrott förstås. Vi behöver medaljer, säger Olsson.
– Jag hade väl förhoppningar om att samtliga fyra skulle ta sig vidare, men nu fick vi en medalj och ett svenskt rekord. Helt ok. (TT)
