Daniel Enestubbe: Doldisen Marchal i rampljuset

Evighetsmaskinen Jörgen Lindgren bort.

Den evige doldisen Michael Marchal, rutinerad ordförande i Växjö Lakers, tar över.

Marchal, som vid upprepade tillfällen uttryckt att han trivs med rollen som ”osynlig man”, kommer nu för första gången i hockeysammanhang att placeras i rampljusets mitt.

Hur han kommer att klara det?

Det får naturligtvis framtiden utvisa, men jag tror att han har goda möjligheter att inte bara fungera väl som tillförordnad utan även bli den som får uppdraget som permanent vd.

Varför tror jag detta?

Tja, till skillnad mot många andra i Hockeysverige är jag bosatt i Växjö och har på närmast tänkbara håll haft möjligheten att följa Michael Marchal i hans arbete och studerat hans framtoning.

Det var som bekant Michael Marchal som tillsammans med Anders Öman och en allmän kraftsamling bland sponsorer och supportrar genomförde räddningsaktionen i Växjö Lakers våren 2008.

Sedan dess har det varit ordning och reda både i boksluten och på isen för Växjö Lakers.

Marchal har en sympatisk framtoning, ytterst få fiender och det absolut viktigaste av allt: han pratar på ett sätt både du och jag begriper och kan ta till oss.

Bristen på detta blev hans företrädares fall.

Ingen idrottsledare, möjligen med undantag för den stridbare före detta förbundsordföranden Rickard Fagerlund, har fått utstå så mycket spott och spe som Jörgen Lindgren.

Ofta, för att inte säga undantagslöst, har han i sin vd-roll fått klä skott för all kritik som riktats mot SHL.

Att SHL inte varit Jörgen Lindgren utan att SHL består av 14 ägarklubbar med sina respektive styrelser har inte riktigt gått fram till de värsta kritikerna. Om en av SHL:s klubbar gjort, sagt eller föreslagit någonting dumt har kritiken riktats mot Lindgren allena. Jag har aldrig riktigt förstått hur Lindgren orkat fortsätta år efter år.

Exempelvis var det i första hand Frölundas då färske ordförande Mats Grauers som hårdast drev det tokiga förslaget om wildcards, det vill säga att bereda gratisplatser i SHL för klubbar från större städer. Men det var Lindgren som fick ta emot alla skottsalvor medan Grauers kunde sitta lugnt i båten i Göteborg.

Samtidigt är en vd ytterst ansvarig och Jörgen Lindgren har skickligt motat varje attack som iscensatts mot honom. Han har mer rätta beskrivits som hal och duckande och har hela tiden haft det emot sig att han pratat som en ”vanlig” näringslivs-vd. Använt en vokabulär som visserligen fungerar utmärkt för att citeras i Dagens Industri men som inte alls gått hem i den svenska hockeyns folkhem.

Gräsrötterna har inte förstått vad Jörgen Lindgren menat när han orerat på om att ”säkerställa”, ”tillvarata”, ”verksamhetsbeskrivning” och ”kärnvärde”.

Lindgrens vokabulär passar särskilt illa i skrift och det är främst där, och inte i talad form, han blivit citerad. Jag har själv pratat med honom ett flertal gånger och det är slående hur mycket trevligare Lindgren uppfattas i tal än när några av hans meningar citeras i en kvällstidning.

Denna oförmåga att kommunicera på ett ledigt och greppbart sätt har i sin förlängning för Jörgen Lindgrens del orättvist lett till att supportrar, främst i Hockeyallsvenskan men även i SHL, skanderat "SHL – Hockeymördare" på arenorna.

Blir du kallad "mördare", hur orättvist och missvisande epitetet än är, bör du lämna ditt jobb.

Det har Jörgen Lindgren nu gjort. Och vd-makten i Sveriges tyngsta sportorganisation förskjuts från Stockholm till landsortens Växjö.

Spännande.