Daniel Enestubbe: Ingen kan få fast(h) Viktor
Vilken match vi fick.
Två bortdömda kassar, flera glödande bra boxplay, ett avgörande powerplay och bara en enda puck som gick in i nätet.
Det vore fel att påstå att pucken studsar Växjö Lakers väg just nu.
Ändå vinner man.
Och man gör det eftersom det sägs att ordet "självförtroende" ringde upp Viktor Fasth efter matchen och ville ha tillbaka sin betydelse.
Vid 36 års ålder spelar han ett spel som om det inte är bättre än någonsin åtminstone inte ger honom någon konkurrens kring titeln SHL:s bästa målvakt för tillfället.
"Less is more" som Viktors gamle målvaktstränare Stefan Persson träffande kallar hans spelstil och under hela SHL-inledningen har han visat precis vad det betyder.
Fasth gör sällan några spektakulära tv-räddningar eller akrobatiska Youtubenummer på isen.
Det behöver han inte.
Han har förmågan att stå rätt, att både plocka och blocka puckarna, att få det otroligt svåra att se lekande lätt ut.
Less is more. Och när Fasth spelar som han gör gäller det även målproduktionen för hans lag.
Det räckte med ett mål för tre poäng mot Frölunda för en vecka sedan.
Det räckte med ett mål för tre poäng mot Malmö nu.
Viktor Fasth har visserligen skämt bort sitt lag inledningsvis men missförstå mig rätt om ni tror att jag påstår att Lakers tagit hem dessa sex poäng enbart tack vare Fasth.
Så är givetvis inte fallet.
Att möta Malmö är speciellt. Som Sam Hallam påpekade efter matchen märks det att dessa båda lag har mötts 18 gånger under de senaste två säsongerna. Det är inte mot Frölunda, HV71 eller Rögle som Växjö Lakers spelar sina mest prestigefyllda SHL-matcher.
Det är mot Malmö det hettar till lite extra och där det kostar lite extra för det lag som vill gå segrande ur striden.
Detta tunga Malmö, som inlett SHL så fint, var precis så bra, tungt och snålt som man kunde förvänta sig. Skåningarna försvarade sitt bo enormt offervilligt och starkt och bakom försvararna stod Cristopher Nihlstorp och utmanade verkligen Viktor Fasth i målvaktskampen.
En gång fick han kapitulera och det var typiskt nog i powerplay. Typiskt nog, därför att det här skulle bli "a special teams game" – en match där de avgörande momenten blev spelet i numerära över- och underlägen.
Lakers vann även den kampen med 1–0 och till det storartade hör det tre mot fem-spel som utspelades under den tredje periodens 99 inledande sekunder. Trots att Malmö spelade runt, hittade lägen och kom till skott fanns två suveräna boxplayblock på plats och avvärjde. Det första med Arvid Lundberg, Daniel Rahimi och Erik Josefsson. Det andra med Linus Högberg, Brendan Shinnimin och Linus Fröberg.
Att reda ut ett sådant läge måste kännas som att pricka in ett ytterligare mål eller bättre.
Även det vinnande PP-målet var ursnyggt, där Austin Ortega med en skinande vacker passning över båda tekningscirklarna fann Linus Fröberg som drog till direkt.
Sam Hallam kan nu definitivt bocka av ämnet försvarsspel i boken. Det sitter precis som det ska. Ingen går bort sig, ingen förhastar sig, alla backar spelar ut pucken distinkt men ändå med full kontroll.
Det är bara det där omtalade målskyttet som inte ger tillräckligt med frukt för att Lakers ska klara av en kväll där Fasth eller Viktor Andrén har en lite sämre dag.
Det var komiskt slående att Roman Horák, med 20 sekunder kvar, missade ett en tom Malmökasse.
På lördag väntar "slutspelsreturen" i Malmö arena och det känns som att även den kommer att bli sevärd.
