Fyra underlägen – två poäng

När Tom Koivisto lyckats överlista Leksandmålisen Erik Hanses och Stefan Gråhns därefter skjutit rakt på Tero Leinonen lyste snart siffrorna 3–4 på jumbotronen i Tegera Arena.

Sensationen – om man nu kan kalla det så – var ett faktum.

3 041.

Där har ni gårdagskvällens publiksiffra.

Årslägsta. Kanske anade folk vad som väntade. Kanske kände de på sig att den tredje matchen på fyra dagar skulle sluta illa för deras blåvita gunstlingar.

Leksand saknade det rätta bettet i åkningen, kom bara i sporadiska attacker och var stundtals nästan sjukligt dåligt organiserat i egen zon.

Sett till hur matchen gestaltade sig var det perfekt för Tingsryd.

Med ett Leksand i flow och med pigga ben hade det blivit oerhört tufft att komma igen för de grönvita.

Och framför allt: utan David Fredriksson hade det blivit noll poäng, oavsett vad som hänt.

Fredriksson är Tingsryds just nu hetaste och viktigaste spelare. Han trotsar smärtorna i det avbrutna fingret och pumpar på i sin otacksamma men för laget livsviktiga roll som bulldozer i förstakedjan.

Men Fredriksson kan inte bara böka, köra och vara allmänt jobbig att möta. I de drygt 100 kroppskilona ryms både fina handleder och en hockeyhjärna, som gjord för offensiv kreativitet.

Det var tack vare Fredrikssons ständiga huvudrollsinsatser Taif kunde ta sig tillbaka in i matchen i går.

Förutom alla tuffa närkamper, täckta skott och tacklingar var Fredriksson den direkta anledningen till både 1–1 och 3–3.

Vid 1–1 kom han halvfri på vänsterkanten. Många trodde nog att Fredriksson skulle skjuta själv, men istället backhandpassade han snabbt och oväntat fram en helt ensam Teemu Elomo som tackade och tryckte upp pucken i nät.

Vid 3–3 accelererade Fredriksson ner bakom Leksandskassen. Därefter kom en ny backhandskärare rakt i famnen på en framstormande Robin Olsson. Den unge backen drog till och placerade pucken utom räckhåll för Hanses.

Två otroligt snygga mål, tack vare två otroligt bra passningar.

Sedan hade Tingsryd fixat minst en poäng.

Som kunde varit tre om man utnyttjat det powerplay man fick efter 17.53 av den tredje perioden.

Som blev två efter att Janos Vas – när det såg som mörkast ut – kvitterade till 1–1 i straffar och där sedan Tero Leinonen – som på straff 1 blivit i det närmaste förnedrad av Jens Bergenström – sedan bestämde sig för att nu får det vara nog med insläppta puckar för i kväll.

Det var ett gott samarbete mellan målvakt, backar och forwards som ledde fram till de två poängen. Men störst, i dubbel bemärkelse, var David Fredriksson.