Annons

I backspegeln: Första mötet med Dackehallen

I Tingsryd skrevs en av de finaste småländska hockeysagorna. Dackehallen stod här klar i december 1969 för de två sista omgångarna i högsta ligan. Det här var en tid när det fortfarande kändes exklusivt att se på ishockey under tak.
Tingsryd • Publicerad 22 januari 2018 • Uppdaterad 14 oktober 2019
Tingsryds målvakt Christer Andersson jämfördes i klass med självaste Leif ”Honken” Holmqvist.
Tingsryds målvakt Christer Andersson jämfördes i klass med självaste Leif ”Honken” Holmqvist.

Det var då som Tingsryd, eller Taif, blev folkets lag i vår landsända.

I de senare tonåren fick jag lifta med i redaktionens bil för att uppleva den nybyggda hallen för första gången.

Annons

De äldre i bilen, jag vill minnas att det var alltid vänlige sportchefen Lars Hultman, förklarade att någon plats i pressläktaren kunde jag inte räkna med.

Ingen plats för artikelförfattaren i presskuren bakom det ena målet.
Ingen plats för artikelförfattaren i presskuren bakom det ena målet.

Tingsryd bevakades av tre dagstidningar i Växjö, två i Karlskrona och ofta var en gästande journalist utsänd från motståndarnas läger. I presskuren, med sin radiohytt i hörnet, var det för trångt.

Jag fick vandra ned till en position bakom gästande lags kasse. Åskådarleden var fyrdubbla. Jag upplevde före nedsläpp att allvarliga män i rock stod omkring mig.

Men jag fick mellan breda axlar en skymt av Leksands målvakt Christer Abrahamsson. Målvaktsstjärnor som Christer och Leif ”Honken” Holmqvist hade jag bara sett på suddiga svartvita tv-bilder från Johanneshovs Isstadion. Och ännu suddigare från Moskva eller Prag.

Nu stod Christer Abrahamsson där livs levande, utan mask, och på uppvärmningen regnade puckarna kring honom. Den stora hockeyvärlden, som man läst om Idrottsbladet eller Rekordmagasinet, var bara meter framför mina ögon.

Tingsryds AIF har aldrig varit bättre och det var nära att Småland 1969-70 fått sitt första slutspelslag i SM.

Men den milstolpen knäcktes av att grannarna Nybro IF satte krokben med en 4-1-seger. Leksand, Mora och Västra Frölunda smet då förbi.

Tingsryds femteplats var stark med tanke på förutsättningarna. På våren 1969 omkom Taifs stora ledarprofil och allt-i-allon, Ragnar Sandberg, i en trafikolycka. Dessutom hann inte bygget av Dackehallen bli färdigt och Taif utlokaliserades till Karlskrona för tolv av 14 matcher.

När allsvenskan, södra gruppen, väl drog igång ordnade Taif sensation på sensation. Västra Frölunda besegrades i Göteborg, AIK i Karlskrona och Leksand hemma.

Vi var över 4 000 på den där Leksandsmatchen som slutade 5-0.

Annons

Det skrevs i riksmedia att Tingsryd med Moroney-andan (spelade tränaren Des Moroney) var den största sensationen på många år i ligan.

Christer Andersson i målet jämfördes i klass med nationalidolen ”Honken” Holmqvist och han gjorde ”sitt livs match” i omgångar.

10 565 åskådare kom för att se AIK få revansch. Då hade riksbusen Moroney gått ut i Dagens Nyheter i förhandsreportage och lovat att det skulle hända tuffa saker på Hovet…

Tingsryd var främst Smålands, med tonvikt på Kronobergs, lag. Här fanns Christer Andersson från Åseda, bröderna Åke och Jonny Ryman från Skillingaryd, Sören Gunnarsson från Hovmantorp, Kenneth Ekman från Ljungby, Lars-Göran Johansson och Benny Runesson från Tingsryd.

Nostalgi

I backspegeln med Sven Elofsson

Smålandspostens Sven Elofsson minns tävlingar, matcher och möten från den kronobergska idrotten.

Sven ElofssonSkicka e-post
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons