I fokus: Hög tid för renovering

Fram till detta datum har klubbarna alla möjligheter att värva, låna och skeppa iväg så många spelare de vill, får och kan.

I dag är det den 15 oktober. Det är exakt en månad sedan allsvenskan inleddes med prestigederbyt Växjö–Tingsryd.

Det som jag själv kallat Drömallsvenskan, det som andra förutspått skulle bli den jämnaste serien någonsin har för vissa blivit en mardröm, där en handfull lag redan riskerar att tappa kontakten med ledarklungan, däribland Tingsryd och Troja.

Trojastyrelsens ord från den 6 mars, när fjolårs- säsongen summerades, är hoppfulla:

Trojas målsättning är att vara en etablerad allsvensk klubb med en ekonomi i balans. En ekvation som inte är så enkel att lösa för en liten klubb i en liten stad i en stentuff konkurrens. Vi har dock en stark tradition att bygga vidare på och tror att vi även kommande säsonger kan hävda oss väl mot storklubbarna inom svensk ishockey.

Här handlar det om en inte så liten portion naivitet; Trojas lag – som det ser ut i dag – är som gjort för att hamna i den allsvenska kvalserien. Alla vet det; tränare, spelare, sportchef, publik. Troja är helt enkelt precis så bra eller dåligt som alla bedömare hävdat.

Om Trojas tabellplacering är väntad är Tingsryds skrala resultat desto mer förvånande. Klubben har toksatsat för att återkomsten i allsvenskan ska bli så angenäm som möjligt. Taif har skaffat sig en plånbok, dubbelt så tjock som Trojas, och har kunnat välja spelare på en helt annan nivå när man byggt laget.

Men vad händer när stjärnor som Tom Koivisto sviker? När Jari Kauppila helt enkelt inte verkar fungera tillsammans med Matt Davidson och Teemu Elomo (eller med någon annan heller, för den delen)? Det håller inte att skylla på oflyt, otur, domare eller annat.

I byggbranschen är det enkelt: om en bärande balk inte håller, måste den stöttas upp eller bytas ut. Det går inte att bara stå kvar och titta på medan bygget faller samman.

Det är på grund av dessa scenarier som jag aldrig tippar en serie som ännu inte dragit i?gång. Det går ju som sagt att renovera laget under mer än fyra månader.

Så vad händer?

Trojaläget först: vill klubbledningen och dess sponsorer på allvar ha ett lag som spelar i hockeyallsvenskan? Att svaret på den frågan är ja känns inte helt självklart. Det kan mycket väl vara så att klubben gör bedömningen att division 1 är den rätta plattformen för en klubb av Trojas nuvarande kaliber.

Är det så, ja då är det inte mycket att snacka om. Då ber vi att få återkomma till hösten när Troja laddar för möten med Mörrum, Gislaved och Halmstad. Om inte? Ja, då är det dags att styrelsen och sponsorerna visar lite handlingskraft. Minst en spelare i såväl försvar som anfall måste in för att det här laget ska undvika kvalspel. Det är idiotiskt att försöka bromsa sig uppför en backe.

Tingsryd? Här är läget ett annat. Här tänker man aggressivt forecheckande och frågan är inte om Tingsryd ska vara ett etablerat allsvenskt lag utan hur man ska spetsa till laget i sin strävan efter att klättra i tabellen.

Powerforwarden David Fredriksson presenterades i går och fler spelare är enligt vanligtvis säkra källor på ingång i Taif. Sportchefen Anders Gustavsson tycks ha sponsorernas ekonomiska välsignelse att förstärka laget lite som han vill – och då ska han naturligtvis tillvarata den möjligheten.

– Absolut. Det kommer att ske förändringar, sa Gustavsson när vi pratades vid under gårdagen.