Emellertid: Tyskland i München på lördag blir ett slag, svårare än kanske något annat som utkämpats under eran Lagerbäck. Tyskland, inte bara hemmanation utan det lag som vid sidan av Argentina imponerat mest av alla lag i VM så här långt.

Men jag ser det så här: Går vi vidare - oddsen talar emot, men om - öppnar sig en hel autobahn, där det finns möjligheter att upprepa det som hände på en helt annan kontinent för en hel massa år sen, när coachen hette Tommy, när vi hade världens bäste tacklare på mitten och en anfallsduo som gav brassarna skrämselhicka.

n n Nu möter vi inte lag som Saudi eller Rumänien - den tiden är förbi när man kunde ha tur i en slutspelslottning - men vi spelar en modern fotboll som i sina bästa stunder kan rubba vilken annan nation som helst.

Nu ställer vi upp med svenskt stål, svenska nerver som håller, svensk välbehövlig tur, svenskt superstöd på läktarna och en svensk superstjärna som snart (visst gör du, Zlatan?) kommer att börja skapa positiva rubriker.

Två segrare När den siste till tempelherre utklädde engelsmannen avslutat sin sista fylleramsa på Rheinenergiestadion i Köln efter ännu en magisk publikfest vandrade två segrare av planen.

Ändå: Så synd att det inte blev Ecuador. När jag nu snabbt ser tillbaka på de 93 minuterna ser jag ribba, ribba och räddning på mållinjen och en Svennis med en hel säck matjord i fickorna. Hans värmländska bondröta håller i sig. England vann gruppen, England fick Ecuador och England får extra vilodagar.

I detta det tolfte raka mötet sedan 1968 utan förlust mot England visade dagens svenska tipsextrageneration att man än en gång läst på, att man pluggat in sina glosor en sista gång.

Det handlade, precis som Lagerbäck sa i måndags, om att spela "defensively well", "focus on our own game" och "play tight and close".

n n Ändå: Pust, stånk, stön.

Det var en jobbig match. Säkert även för Lagerbäck, som skaffade sig regelbundna rapporter om vad som försiggick i Kaiserslautern. Skulle öriket kunna göra mål? Hur är mentaliteten bland spelarna i ett redan utslaget Paraguay? Lägger de ner? Skulle ett enda Rooneymål eller en enda Becksfrispark kunna skicka det svenska laget hem till Arlanda i god tid till sillen, nubben och dansen runt stången? Eller skulle lotten - ett ännu grymmare sätt att åka ut på - kunna komma att avgöra?

n n Detta var frågor, lika obehagliga som lukten av en surströmmingspremiär.

Därför smakade brorsans sms (Paraguay leder med 1-0) mumma när jag nervöst såg England spela ut alla sina kort.

Samtidigt: Allt i egna händer.

England kan gå långt med Rooney Men det spelar ingen roll hur mycket en fotbollsideolog som Lars Lagerbäck kartlägger, analyserar och arkiverar. Det finns saker där inte ens innehållet i en taktikpärm är nog. Det finns saker som inte ens den mest disciplinerade försvarsenhet blir immun mot.

Som Wayne Rooney. Svennis guldklimp visade att det här England kan och kommer att gå långt, säkerligen mycket långt, i VM. Bara det faktum att Teddy Lucic (denne underbare Teddy) råkade finnas överallt på gräsytorna hindrade Rooney från att agera skarprättare.

En annan sak som är omöjlig att stoppa är individuella konststycken av den typ Joe Cole svarade för. Hans skott var ett av VM:s hittills hårdaste och hans mål ett av VM:s snyggaste. Inlägget till Gerrard 2- 1-mål var även det hämtat från den ädlare skolan.

Men Sverige visade för tredje matchen i rad att vi skapar chanser. Den här gången kryddade vi dessutom anrättningen med ett par mål.

n n Allbäcks 1-1 - den förlösande nicken som kom från ingenstans framför ett förbryllat engelskt försvar - och Henkes 2-2, viktigt dels för att hålla vår svit vid liv några år till, dels som ett kvitto på att ingen nation går säker mot Sverige.