Lagkamraterna stöttade Sebastian Johansson direkt efter slutsignalen, när han gick till Vipers bås och gråtande la en handduk för ansiktet.

– Man har förlorat viktiga matcher innan, men ... Det här handlar om matchen också, men det handlar jäkligt mycket även om gruppen. Nu tar det slut. Jag har haft mitt bästa år någonsin, rent socialt med gruppen och liknande. Jäkligt tråkigt att åka ut. Tufft, tufft.

Sebastian Johansson kastades in från bänken när Vipers förstemålvakt Viktor Kastengren fick en smäll mot huvudet, i fjärde kvartsfinalen mot Kalmarsund.

Därefter blev det åtta matcher från start, i hans första SM-slutspel.

– Det har varit grymt. Största händelsen i min karriär. Jag kunde inte ha gjort det med ett bättre lag än det här. Jag är skitnöjd med min insats, lagets insats och all hjälp jag fått. Jag har fått mycket, mycket stöttning från alla fronter. Familj, vänner och laget. Jag är väldigt nöjd.

Är du överraskad att det gått så bra?

– Ja, det är man väl så klart. Har man aldrig testats på nivån så vet man inte vad man går för själv. Så väldigt svårt att veta egentligen hur bra man är.

– Även om man är på en viss nivå på en träning går det inte att jämföra med en matchsituation. Det är kul att nånstans få en liten känsla av hur man ligger till nivåmässigt kontra andra.

Vad händer nästa säsong?

– Jag vet inte. Inga förhandlingar har börjat. Vi har inte pratat nånting. Nu har det bara varit fullt fokus på slutspelet.

Vill du vara kvar, eller?

– Jo, jag älskar Växjö Vipers. Det gör jag, men sen har jag inte bestämt mig på något vis.