Krönikan: Från bottenlös besvikelse till gränslös glädje
Trots att hela säsongen varit ett rödblått segertåg bjöds det på stor dramatik när de allsvenska biljetterna definitivt säkrades i går.
Halmstads BK behövde tappa poäng hemma mot bottenlaget IFK Värnamo för att Öster skulle bli allsvenskt.
Efter 86 spelade minuter var ställningen 2-0 till HBK...
Då vred jag ner ljudet på webbradion. Istället kollade jag hur dags Varberg spelar mot Brommapojkarna på fredag kväll och räknade lite på Östers och HBK:s målskillnad.
När jag slängde ett öga på mobilen några minuter senare fanns tre nya meddelanden. Samtliga gällde mål av Värnamo. I minut 87, 90 och 91?
Otroligt men sant.
Att de fyrfaldiga svenska fotbollsmästarna från Växjö nästa säsong gör sin 33:e säsong i landets högsta serie är inte lika otroligt - men lika sant.
Jag kan inte låta bli att le lite åt att just IFK Värnamo, som förstörde premiärfesten på Myran i september, nu blev laget som fixade nattens Österfest på samma arena.
I Myresjöhus Arenas restaurang, och sportbaren med det lämpliga namnet Bare Della Vittoria, firade Östers spelare och supportrar avancemanget till allsvenskan.
Den läckra fotbollsarenan "Myran" har genom sin efterlängtade tillkomst hjälpt till att putta upp Öster i landets högsta fotbollsserie.
Precis som Vida Arena genom sin lika efterlängtade tillkomst förra året hjälpte till att putta upp Växjö Lakers i landets högsta ishockeyserie.
Växjö är verkligen ett praktfullt bevis för att nya, fräscha arenor gör det lättare för elitklubbar att rekrytera duktiga ledare och spelare.
Moderna anläggningar genererar dessutom intäkter - och framtidstro. Det sistnämnda är inte minst viktigt eftersom föreningar som "får" nya arenor tvingas kraftsamla på alla plan för att klara stora, men nödvändiga, ekonomiska åtaganden.
I senaste numret av tidningen Sport&Affärer publicerades en lista på årets främsta idrottskommuner. Först kom fem storstadskommuner: Solna, Stockholm Stad, Göteborg, Malmö och Uppsala.
Sedan, på en hedrande sjätteplats: Växjö Kommun.
I motiveringen till varför Växjö rankas högst av samtliga landsortskommuner kan man bland annat läsa: "Växjö har Sveriges mest kompletta arenområde".
Apropå det fick jag häromdagen ett mejl av Lars-Åke Lagrell , som under 21 framgångsrika år med fast hand höll i Svenska Fotbollförbundets ordförandeklubba.
I mejlet skrev Lars-Åke: "När Växjö bygger nya arenor för, som det känns, allt - då beslutar fritidsnämnden i min hemstad Jönköping att inte ge bidrag till en ny matta i Tipshallen med motiveringen "det ser vi inget behov av". Skönt att man håller även på Östers IF?"
I går kväll mejlade Lagrell igen. "Stort grattis till Östers IF!!!" skrev han i ett mejl med rubriken "Fan vad skönt!"...
Senast alla Östervänner kunde njuta av allsvensk livefotboll i Växjö var 2006.
2008 hade rödblått rasat ned i landets tredje division...
Jag var en av 1 092 personer som en isande kall oktobereftermiddag 2007 satt på Enavallen i Enköping och såg Öster trilla ur superettan.
I min krönika den gången skrev jag bland annat "Exakt på dagen 39 år efter Östers första SM-guld sparkades Växjöföreningen ut ur den svenska elitfotbollens finrum.”Det är lite tragiskt” sa Tommy Svensson när han ombads kommentera det fria fallet för pappa Stigs livsverk."
Mario Vasilj kommer också ihåg bedrövelsen. Han fanns på planen den dystra dagen. "Det var helt andra tårar den gången" sa han mitt i gårdagens jubel.
Sådan är idrotten.
Ibland orsakar den bottenlös besvikelse.
Ibland bjuder den på gränslös glädje!