Krönikan: Ibland är idrotten grym

Ibland är idrotten grym.

Länge var stämningen på topp i Sunnerbohov. 1 959 åskådare jublade när Joel Johansson, med inte så lite hjälp av Leksands målvakt Patrick Galbraith, sköt 5–3 efter 10.39 i tredje perioden.

Troja hade därmed säkrat sin femte seger på de sju avslutande hemmamatcherna och allt talade för att Ljungbylaget skulle slippa kval.

Men inom loppet av några ödesdigra minuter förvandlades glädjen till total besvikelse.

Sundsvall, som ett tag låg under med 0–2, besegrade Mora med 4–3 och beseglade såväl Trojas som Tingsryds öde.

Men trots att marginalerna är plågsamt små (Sundsvall tog ut målvakten två gånger i slutet och gjorde två mål, samt klarade sig tack vare sex måls bättre målskillnad än Troja) ljuger aldrig en sluttabell.

Speciellt inte efter 52 omgångar.

Så varför tvingas Troja/Ljungby kvala?

Trojas härlige lirare Mattias Persson var optimistisk inför säsongen. "Troja kommer att slåss om en playoffplats" sa han.

Men alla experter tippade Troja på någon av de två sista platserna och i början av november hade Ljungbylaget förlorat 15 av 17 matcher. Fram till jul hade Troja inte tagit tre poäng mot något annat lag än Borås.

Det största problemet så långt (och en bit in i januari) var avsaknaden av riktigt bra målvaktsspel. Troja/Ljungby släppte in överlägset flest mål av alla lag i serien.

Att Troja trots det hade chansen att undvika kval in i sista matchens slutminutrar berodde mycket på finländske målvakten Tommi Satosaaris entré i januari.

Andra viktiga kuggar har förstås varit Mattias Persson, Sami Sandell och Adam Miller.

När det gäller ekonomiska muskler är Troja/Ljungby och Sundsvall dock allsvenskans fattiga kusiner. Därför var det inte konstigt att just de lagen utkämpade en bitter kamp om att undvika de två sista platserna i tabellen.

Men hårdsatsande Tingsryd? Varför måste Taif kvala?

Efter åtta raka säsonger utanför hockeyns finrum (elitserien/allsvenskan) var Tingsryds AIF äntligen tillbaka i allsvenskan hösten 2010.

Enorma pengar satsades för att bygga ett slagkraftigt lag. Taifs spelarbudget är i paritet med seriesegrande Växjö Lakers.

Förväntningarna i det lilla hockeysamhället var på kokpunkten inför premiären. Därför blev säsongsinledningen en chock. Taif förlorade nio av sina elva inledande matcher.

Resten är historia, som det brukar heta. Paniken spred sig. Tränare sparkades. Stjärnvärvningar sågades. Spelet låste sig.

Under en period i januari gjorde Taif bara fem mål på sex matcher? Saknaden av en spelare som Trojas trollgubbe Mattias Persson (108 poäng på två division 1-säsonger med Taif 2006–2008) är enorm.

Om inte Taif vunnit sex av nio straffläggningar under säsongen hade laget blivit än mer akterseglat i tabellen.

Vetskapen att Tingsryds AIF inte har råd att åka ur serien har varit, och är, ett tungt ok att släpa på för de grönvita spelarna.

Tisdagen den 15 mars börjar kvalserien. Många lär då vara ute efter just storsatsande Tingsryds och klassiska Trojas skalper.

Under 2000-talet har Tingsryd spelat i division 1 åtta av elva säsonger – Troja har spelat i allsvenskan åtta av elva säsonger. Onekligen en viss skillnad.

I kvalserien får de två länslagen (Troja troligen utan Andreas Sundin, som skadade knäet i går) möta de fyra vinnarna i playoff 3. Redan klara för playoff 3 är Asplöven, Huddinge, Vita Hästen och Visby Roma.

Playoff 2 inleds i kväll med mötena: Karlskrona-Kristianstad, Nybro-Björklöven, Hudiksvall-Enköping, IFK Ore-Kiruna IF.

Många om och men återstår alltså innan vi vet vilka de fyra sista lagen i kvalserien blir. Att döma av vad som hänt hittills under säsongen är Vita Hästen det i särklass största hotet.

Asplöven satsar alltid, men lyckas aldrig. Björklöven har ett på papperet bra lag, men har varit en besvikelse så här långt. Visby Roma och Huddinge är svårbedömda. Huddinge föll i går med 4–7 mot just Vita Hästen i en träningsmatch.

Just nu lär dock ingen av spelarna i vare sig Troja/Ljungby eller Tingsryd orka fundera särskilt mycket på kommande kvalmotståndare. De är bara bittert besvikna.

När jag skriver dessa rader på Sunnerbohovs pressläktare strax efter kl 22 på onsdagskvällen vandrar Mattias Persson förbi nere vid sargen.

Blicken är tom. Han skvätter vatten ur sin flaska i samband med varje steg han tar.

Det glas som för bara en timma sedan kändes halvfullt känns nu plötsligt halvtomt...