Nästa kapitel i den isländska sagan

Nästa lördag smäller det. Vancouver Whitecaps FC debuterar i Major League Soccer, USA och Kanadas gemensamma fotbollsliga.

I september presenterades tränaren som ska leda laget på resan. På en videoskärm i pressrummet visade sig ingen mindre än Arsenal-managern Arsène Wenger:

– Hej Teitur! Hoppas du mår bra, och att du kommer ihåg solen i Cannes. Jag vill bara ta den här möjligheten att önska dig lycka till och gratulera dig till ditt nya kontrakt i Vancouver.

Teitur Thordarson minns den franska Medelhavskusten. Minns sin assisterande tränare från säsongen 1983/84, den i andradivisionen. Minns hur den andra fotbollskarriären började av en slump.

– När jag spelade hade jag ingen tanke på att bli tränare. Men i Cannes blev en av tränarna på klubbens akademi plötsligt allvarligt sjuk. Så jag blev ombedd att göra hans jobb i två, tre månader, berättar Teitur Thordarson på klockren norsksvenska.

28 år senare är Teitur Thordarson fortfarande tränare. Fortsätter sin resa till fotbollsvärldens alla hörn.

? ? ?

Sagan började hemma på Island.

Den såg nästan ut att sluta där också.

1976 hade Teitur Thordarson hunnit fylla 24, hade redan fru och två barn. Han spelade fotboll för Akranes, som han alltid gjort. Hade vunnit ligan två gånger, hade blivit skyttekung 1974. Drömde om att bli utlandsproffs. Men Island var ännu längre från fotbolls-Europa än vad det är i dag. Chanserna att komma därifrån var få – landslagsspelarna fick till och med betala bortaresorna själva. Teitur Thordarson la ut 10 000 kronor ett år.

Hans frälsning blev ett möte med en svensk agent – och ett kontrakt med Jönköpings Södra. De 19 första omgångarna i division 2 Södra 1977 gjorde den isländske anfallaren tio mål.

– Sedan rök ledbandet.

Ändå lyckades han ta steget upp i allsvenskan. Östers ordförande Stig Svensson slog till. Legenden berättar att övergångssumman bestod av tio fotbollar. Teitur Thordarson förnekar.

– Det var nog 15–20 stycken?

– Stig var den som visade mest intresse. Jag var fortfarande skadad när jag kom till Växjö 1978, så det var en vågad satsning för honom.

Friskt vågat – allt vunnet. Redan i premiären mot Västerås SK gjorde Teitur Thordarson mål. Lagledaren Tommy Svensson konstaterade i Smålandsposten att 26-åringen från Island var "precis den toppcenter vi så väl behöver". I oktober möttes Öster och Västerås igen. Nu vann VSK, men Öster säkrade SM-guldet – fyra omgångar från slutet. Teitur Thordarson slutade på elva mål sin första allsvenska säsong. Han var fysiskt stark, offrade sig hänsynslöst. Alltid vaken (rumskompisen Thomas Nyman konstaterade att han till och med sov med öppna ögon). Alltid med drömmen om Europa vid liv.

Efter en skadefyllt, halvdant 1979 var Öster tillbaka i toppen 1980. Bosse Johansson hade tagit över tränarjobbet efter Lars "Laban" Arnesson. Teitur Thordarson fortsatte att göra mål. Den 20 oktober sträckte han ut vristen och sköt 1–1 borta mot Elfsborg. Guldmålet.

– Jag gjorde som vanligt. Bara pangade på, förklarade han efteråt.

Öster hade vunnit allsvenskan för andra gången på tre år. Hur var det möjligt?

– Många faktorer bidrog. Den första var att vi var så vältränade. Vi hade två duktiga tränare som hade stor del i framgången. Sedan visste Stig exakt vad som behövdes, handplockade folk och höll hela tiden sin hand över det. På ett bestämt, men trevligt, sätt. Han betydde mycket, han var som en far för mig och min familj. De människorna som fanns i Öster då formade min syn på livet, säger Teitur Thordarson i dag.

Sommaren 1981 var de rödblå på god väg mot ytterligare ett guld. Då tog 29-åringen chansen.

– Malmö FF hade redan satt sig i kontakt med Öster, och jag vet att klubben hade fått många andra erbjudanden. Bland annat från Bristol City, där (förre MFF-tränaren) Bob Houghton tagit över. Men jag tyckte att Frankrike lät mer spännande.

Så det blev RC Lens i Ligue 1. Första säsongen vräkte Teitur Thordarson in 19 mål. Efter den andra lämnade han de rödgula (som leddes av nuvarande Aston Villa-managern Gérard Houllier) för Cannes. Där alltså en annan av dagens Premier League-bossar assisterade.

– Arsène var ung då (34 år, Smp:s anm), men redan väldigt duktig. Framförallt på att hantera folk.

Håller ni kontakten?

– Jadå, jag har varit och besökt honom flera gånger i London. I fjol blev jag till exempel inbjuden för att följa Arsenal i två veckor, säger Teitur Thordarson.

1985, efter ett år i Schweiz och stora skadeproblem, återvände familjen till Växjö.

– Dels tyckte jag mycket om klubben. Dels hade Stig undersökt möjligheterna för mig att bli tränare på folkhögskolan i Markaryd.

? ? ?

När han ringer upp är Vancouver Whitecaps på träningsläger i USA, i Arizona. I januari var de i Florida. New York Red Bulls var också där, så Teitur Thordarson fick chansen att prata Österminnen med tränaren Hasse Backe.

Major League Soccer växer åter i år, med Portland Timbers och Vancouver är man uppe i 18 lag. Som i andra amerikanska proffsligor riskerar klubbarna aldrig nedflyttning. Men kan faktiskt avancera – både Portland och Vancouver kommer från andradivisionen.

Teitur Thordarson kom till British Columbia i december 2007. Efter jobbet i Markaryd hade han hunnit med tränaruppdrag i fyra länder, i åtta olika klubbar. Och ett landslag.

– I regel har det gått bra. Många höjdpunkter. Framförallt två perioder var väldigt framgångsrika – när jag var i Brann i Bergen, och tiden som förbundskapten för Estland. När jag kom dit var vi ett landslag som låg på rygg, som låg 145:a på världsrankingen.

När han slutade låg Estland på 70:e plats. Hade hängt med bra i kvalet till EM 2000. Teitur Thordarson belönades med Terra Mariana-korset av Estlands president, och återvände till Norge.

Sju år senare kom han i kontakt med Vancouver, genom Kanadas norske damkapten Even Pellerud. Fann en klubb som satsade stort, med dam- och ungdomssektion efter europeisk modell.

– Jag tyckte om möjligheten att bygga upp något. Det har varit fyra fantastiska år här. Vi vann andraligan första året, var i final året därpå och i semifinal i fjol.

Den 19 mars gör hans bygge MLS-debut, mot Toronto FC. Steget från United Soccer League är stort. I vintras pratades det om walesiske mittfältaren Robbie Savage ("han var lite inne i bilden), klubbledningen letar fortfarande anfallsförstärkning i Europa. Annars är det relativt stjärnfritt jämfört med många konkurrenter. Backes New York värvade Thierry Henry och Rafael Marquez från Barcelona i fjol. I Los Angeles Galaxy finns David Beckham.

– Klubbarna som kommer upp i MLS brukar få slita tungt. Men vårt mål är att gå till slutspel, säger Teitur Thordarson.

Hur ska ni spela?

– Som Öster gjorde förr i tiden? Nej, men mina lag är väldigt anfallsriktade. Det ska vi fortsätta vara. Jag vill hålla bollen på marken.

Din ledarstil?

– Jag är definitivt inte den som skriker och gapar mycket. Jag försöker prata med spelarna, försöker få dem att förstå vad jag vill. Sedan är det klart att jag har en linje, som spelarna måste följa med disciplin.

På tal om Öster – skulle du kunna tänka dig att återvända dit?

– Det är inte omöjligt. Det skulle gott kunna hända. Vi trivdes väldigt bra i Växjö, och min syster bor fortfarande där.

– För ögonblicket har jag den här stora uppgiften framför mig. Men när den är över tror jag vi återvänder till Skandinavien, för att komma närmare barnen.

Har det inte varit tufft att flytta så mycket genom åren?

– Det är ett sätt att se på det. Ett annat är att se det som utmaningar. Som möjligheter att lära sig nya språk och kulturer, att lära känna nya människor. Det har varit otroligt.