"Som ett självspelande piano"

Precis som det krävs två för att dansa tango krävs det två lag som är villiga att spela hockey för att en match ska vara intressant och sevärd.

Växjö ville lira.

Vad Sundsvall ville var oklart.

Ta poäng kanske.

Tur att man måste spela hockey för att ta poäng.

Med dessa förutsättningar blev matchen som den blev. Ett enormt puckövertag för Växjö Lakers mot ett Sundsvall som spelade en sorts svårbegriplig icke-hockey.

Visst mumlade Sundsvalls tränare Stefan Lindqvist på presskonferensen något om “vi kunde haft ledningen med 3–0 i första med lite flyt”, men nej – det skulle aldrig kunnat hända.

Växjötränaren Joakim Fagervall hade en lugn dag på jobbet. Han tycks ha nått fram till den punkt där han vet exakt var han har sina spelare. Jocke behövde inte coacha. Han hade kunnat fika och spela schack. Laget hade vunnit ändå. Den gruppdynamik som präglar Växjö Lakers i dag behöver inte mycket coachning.

 Som ett självspelande piano, beskrev Fagervall mycket riktigt Lakersinsatsen i period två och tre.

Frånsett första perioden, där Växjö ägnade sig åt att försöka spela hockey som brassarna spelar fotboll (fanns det någon markering i egen zon över huvud taget?), visade man prov på de vinnande honnörsorden.

Tålamod.

Klokhet.

Enkelhet.

Fart.

Tre poäng skulle fixas och tre poäng blev det.

Trots käftsmällen efter 29 sekunder då Alexander Larsson skickade in 0–1 blev det en enkel och odramatisk seger för Lakers.

Aki Heino kvitterade till 1–1 på elegant passning från Ville Hirvonen knappa tre minuter före första pausen.

I mittperioden – där Lakers vann skotten med 13–2 – blev det bara ett mål. Johan Anderssons 2–1 efter 5.12.

Samme Andersson klev sedan fram och avgjorde matchen i tredje. Christoffer Persson nådde honom med matchens smartaste pass och sedan sköt Andersson 3–1 mellan benen på Sundsvallsmålisen Marcus Ottosson.

Siffrorna kryddades med 4–1 (i tom bur av Christian Jacobsson), 5–1 (Jeremias Augustins första) och 6–1 (inhoppande Jonathan Persson) innan Sundsvall äntligen fick kliva av isen.

Som sagt: Sundsvall var inte bra.

Hade Sundsvall varit lite bättre hade det varit mycket kul att se brödrakampen mellan Sundsvalls Mikael och Lakers Martin – med efternamnen Romö.

Nu fick vi glädjas åt att de två yngsta backarna – Christoffer Persson och Jeremias Augustin – var de två bästa backarna på isen.