Strid ström löpare i Stockholm

Det var verkligen fullt med löpare från inte mindre än 93 länder, som ställde sig på Lidingövägen för att springa dem klassiska 42195 metrarna via Stockholms alla sevärdheter springa i mål som vinnare på Olympiastadion.

Joakim Svensson, Elmhults SC, stod hängde på ett räcke när Smp-sporten fick svar på sina frågor om hur ”Jockes” lopp hade varit.

– Jag fick problem med ljumsken redan efter sju kilometer så jag har fått jobba. Och var tvungen att förändra mitt löpsteg, så det har varit väldigt jobbigt, sa Joakim – som trots problemen ändå gjorde 3.09.28.

– Men nu är det skönt att vara i mål och fått medaljen runt halsen.

Och kanske blir det så att han nu också kommer att komplettera sin tatuering med ”di blåe” på höger­armen med en maraton dito på vänstern.

– Det kan det bli. Löpning är min livspassion.

Just innan Joakim hade korsat mållinjen, så hade två klubbkamrater från ESC gjort detsamma. Det var Peter Nilsson, veteran med 12:e loppet och tiden 3.02.55 – bästa tiden är från 1999 då han hade 2.44. Samt att Pierre Jönsson i sitt sjätte lopp hade 3.08.57 – har också varit under drömgränsen tre timmar tidigare.

På damsidan var det Pernilla Lundberg från Lenhovda IF som med 3.14.19 dels gjorde sin snabbaste maran i Stockholm och dessutom var snabbaste lokala löpare på dam­sidan. Pernilla var med sin tid också 14:e i K40-klassen och där det blev seger för Mikaela Kemppi från Örebro med 2.39.44. Och där det i K45 blev en niondeplats för Malin Jonsson, Växjö, med tiden 3.19,56 samt att att Barbro Lilje­quist, Elmhults SC, var så högt som tredjeplats i K60. Där noterade Barbro 3.54.59 och där det var danske i topp genom Lilly Jeppesen med 3.35.22.

En som redan efter mållinjen hade bestämt sig för att springa Stockholm igen var Annelie Bohman, Växjö LK, som var riktigt nöjd med sitt lopp.

– Det kändes bra fram till 32 kilometer, sedan blev det jobbigt... men roligt. Och det är väl så det är, att det blir jobbigt på slutet, sa Annelie.

– Men det gäller att man får med sig pannbenen och bara mata på. Jag hade 3.23 som pers, men det var i Växjö på en bana som är mycket snabbare.

Nu blev tiden 3.19.07 på en klart tuffare bana och det med mersmak.

En tjej, Emma Berntsson från SK Graal, gjorde comeback på marathon och det efter att fått sonen Helmer i höstas.

– Jag har inte sprungit sedan 2012, men det är ju så jäkla kul, och jag sprang ett jämt och behagligt lopp. Ville inte pressa mig i år. Det får vänta till nästa år, sa Emma.

– Hade jag varit i den form jag var för två år sedan, då hade det gått riktigt fort i?dag, för 2012 var det ju så kallt. Men nu var det perfekt.

Tiden blev nu 3.28.14 och var under de 3.30 som Emma hade satt upp som mål.

Du har ju gjort två lopp under tre timmar här tidigare, blir det ett nytt redan nästa år?

– Det hoppas jag...skall i alla fall försöka.

Till sist så skulle också den sista platsen i EM-laget till Zürich tillsättas och där det blev Växjö-bekantingen David Nilsson från Högby som tog platsen. David gick på Fri­idrottsgymnasiet i Växjö för nästan tio år sedan. Han slutade nu tvåa i SM-tävlingen, efter att avancerat förbi EM-ettan från 2002 Janne Holmén under slutkilometern. Vann SM-guld gjorde Daniel Woldu på herrsidan, medan Isabellah Andersson från Hässelby SK, likt Emma ovan från Graal är mamma, tog hem sitt 25:e svenska mästerskap. Och till allra sist så är det 30 maj som är tävlingsdatumet 2015.

HASSE SJÖGREN