Tillsammans strävar vi, tillsammans uppnår vi.

Det är verkligen så det är. Det jobbiga med Trinidad och Tobago är att de redan har vunnit, att de kommer att vinna u-n-d-e-r VM och vara de stora vinnarna e-f-t-e-r VM.

Det stora målet är redan nått.

The Soca Warriors har slagit rekordet, gått till VM-slutspel som det till invånarantalet minsta landet någonsin med sina 1,2 miljoner invånare. Då är man redan vinnare. Då kan man inte förlora. T & T följs av supportrar som redan firar, som inte bryr sig om resultatet, som bara festar, röker, dansar, slår på trumma, lattjar.

T & T består av 23 öar som på världskartan inte är större än en fluglort.

T & T består i detta VM av 23 spelare som - frånsett gamle Dwight - medelsvensken aldrig annars skulle plugga in.

För dåligt för en jämförelse T & T går inte att jämföra med Senegals charmiga lag som dansade bort oss 2002 eller med det Costa Rica som sprang sönder Olle Nordins matematiska kalkyler 1990.

T & T är alldeles för dåligt vid en jämförelse.

Jämförelsen finns där ändå.

I England bor tusentals och åter tusentals människor som härstammar från Trinidad och Tobago. Det är om England allting handlar. Det är det gamla imperiet, den store storebrorsan, T & T:s VM-lag vill krossa. Den 15 juni ska Don Leos män försöka göra till örikets nya nationaldag. Sverige är bara genrepet. Just därför känns det otäckt.

Just därför hade det varit perfekt om T & T fått bränna allt sitt premiärkrut mot en nervös Svennis och mot ett nervöst England som ändå hade fixat en turlig 1-0-vinst efter ett slumpmål i den 82:a minuten.

Nu är det inte så.

Vem står? Vem nlir högerback? Kim eller Anders? Lagerbäcks Sverige ska bjuda motstånd i premiären.

Vi står där och stirrar på träningarna.

Vem står? Vem blir högerback? Kim eller Anders på mitten, eller båda?

Alltmedan ingen verkar bry sig om T & T.

Bäst att klargöra direkt: Sverige ska en normal dag på jobbet käka upp ett lag som T & T till frukost, lunch och eftermiddagsfika. De bilder som kablats ut från T & T:s träningsmatcher imponerar knappast. Backarna, totalt uppsnurrade av walesare och slovener, ser ut som ett gäng getter på valium. De försöker inte ens.

Till och med Lasse Lagerbäck håller med om att Sverige är favorit. Det säger inte lite.

- Det är en match vi måste vinna om vi vill gå vidare, som Olof Mellberg uttryckte det på en sällsynt gäspig presskonferens i Bochum i går.

VM-premiärer inget för Sverige Och VM-premiärer, det är något vi svenskar antingen ska förtränga eller tala om med mycket små bokstäver.

Någon som minns när Sverige senast vann en VM-premiär?

Jag minns inte. Jag är bara 34 år.

De som verkligen minns är åtminstone 55 fyllda, skulle jag tro. De minns i så fall 2-1-matchen i hemma-VM 1958 mot Ungern där Kurre Hamrin sköt båda kassarna.

Efter 58 har vi radat upp fem förstaronder som inte direkt kan sorteras in i mappen ÒStora svenska VM-matcher".

1970: Italien, 0-1.

1974: Bulgarien, 0-0.

1990: Brasilien, 1-2. Här minns vi ändå Brolins respektlösa inhopp, reducering och entré på den internationella scenen.

1994: Kamerun, 2-2. Ingen höjdare, men Roger Ljung och Martin Dahlin såg med varsitt mål till att fixa ett kryss.

2002: England, 1-1. En bra halvlek, den andra. Alexanderssons karriärs (hittills) viktigaste mål.

2006: Trinidad och Tobago. Vi skriver så gärna "Trendbrott" i våra anteckningsblock vid åttatiden i kväll, Lasse.