Så vill vi fira midsommar. Så mycket skönare matjessillen, potäterna och gräslöken kommer att smaka mellan våra läppar. Vilken nationell högtidsdag det kommer att bli. Och vad tyskarna beträffar får gärna Andrea Merkel utlysa sorgedagar, undantagstillstånd eller vad hon vill. Kaiser Franz kan sitta där i sin helikopter och kryssa mellan arenorna med en allt surare min.

Tyskland-Sverige inför 64 700 i München.

Ljust och bittert

Det blir stort, det kan bli en brytpunkt för svensk fotboll. Det kan bli en magisk kväll, i så fall den tredje raka här nere, då vi visar att vi inte bara kan spela jämnt mot, utan även eliminera, lag som räknas till de stora.

I den svensk-tyska fotbollshistorien finns både ljusa och bittra minnen.

Till exempel 1958 och 1974.

Till exempel Kurre Hamrin och Ralf Edström.

Till exempel 3-1 och 2-4.

Nu ställs vi mot Klinsis gäng, laget som visat prov på en tokig anfallslusta, med en mambagiftig vänsterkant, med en mördande effektiv och elegant Miroslav Klose i boxen och en Michael Ballack som håller på att vakna ur sin Törnrosasömn.

Köras över

Å andra sidan, som Lars Lagerbäck säger:

- Tyskland är ungt. Det är inte så vanligt.

Tyskland, sedan urminnes tider känt som den stora lagmaskinen som maler, hämtar in underlägen och alltid vinner på straffar - var ett rutinerat Tyskland, en erfaren grupp som surfade på traditionens makt. Vad händer när ett oerfaret lag som ställs mot ett Sverige som 82 miljoner tyskar bara anser ska köras över? Ungdomlig entusiasm kan lätt övergå i ödesdigra pojkstreck.

Å andra sidan, som Fredrik Stenman säger:

- Deras högerkant passar Ljungan jäkligt bra.

Välriktad kula

Det är svårt att se hur den otekniske Arne Friedrich och den långe Bernd Schneider under 90 minuter ska kunna stoppa vår just nu störste superswede på sin vänsterkant. Ljungbergs löpningar blir nyckeln till det svenska anfallsspelet.

Pressen från pressen är heller inget som talar för Tyskland. Många (alla) läser vad som skrivs. Att de svenska älgarna i princip bara ska fällas med en välriktad kula och att Ikeaspelarna håller samma nivå som ett tyskt motionslag, typ - det är på den nivån det ligger.

Vi slår faktiskt ur underläge.

Brutala kapningar

Lars Lagerbäck kan inte få sparken. Då borde han fortsätta att coacha djärvt och smart, som mot Paraguay och England, då borde han ge Allbäck och Zlatan varsin halvlek (börja med Allbäck, sen in med Zlatan) och han erkände i går att han lärt från Portugal och redan nu har klart med eventuella straffläggare. Gott så.

Det är bara i spelet mot media den svenska ledarstaben använder sig av brutala kapningar som borde rendera rött kort.

Freddie

För många svenska tidningar är denna dags exemplar det sista som ges ut före avspark. Då hoppas både vi och ni på intervjuer och analyser med i sammanhanget rätt spelare. Men under hela VM har Lagerbäck och presschefen Thomas Saleteg envisats med att följa "ett program" som de säger.

Vad ville vi ha på presskonferensen i går?

Freddie naturligtvis. Hans hets med klubbkompis Lehmann hade varit intressant att lyssna till.

Zlatan. Alltid intressant. Hur mår han? Kan han spela?

Henke. Mål senast. Alltid intressant.

Allbäck. Den lojale och alltid lika trevlige.

Vad fick vi?

Jo...(trumvirvel): Daniel Andersson, Fredrik Stenman, Erik Edman och Andreas Isaksson.

Som jämförelse kan vi nämna tyskarnas namn:

I onsdags: Schweinsteiger och Friedrich.

I går: Klose och Lahm.

I dag: Lehmann och Ballack.

Men det är klart. Det svenska programmet måste ju följas. Vi har verkligen full förståelse för det, Lars!