Underdogs

En hel femma befinner sig i något vi kan kalla för anfallszon. Tempot är högt. Det är lite gruffigt emellanåt med både ett och annat fegt tjuvgrepp som borde rendera utvisning. Alla skäller på alla. Somliga vräker sig vildsint fram med rena slutspelskäggen medan andra är mer välansade och något försiktigare.

Det är fullt ös på hundrastgården vid Folkunga­gatan där Cairo, Kenzo, Ozzy, Moltas och Leo drabbar samman med en frenesi som om det gällt en duell längs sargen i omgång nio.

Dustin Johner, Johan Jonsson, Tom Linder, Marcus Johansson och Nicklas Rahm står inför en tuff utmaning – både i rollerna som hussar och underdogs.

– Vi brukar träffas och busa lite någon gång i veckan, berättar Linder, ägare till dvärgpinscher-papillon­yrvädret Ozzy, 1,5 år.

Kan man kalla er underdogs, förresten?

– Visserligen vann vi allsvenskan, men nu ska vi ställas mot två lag från elitserien. Visst är vi underdogs, medger Dustin Johner.

Är du en hundmänniska?

– Jag älskar hundar. De är trötta på kvällarna och sover mycket, men på dagarna är de fulla av energi. Vår tik Cairo är en korsning mellan mops och beagle. Hon håller min fru sysselsatt under tiden här i Sverige.

Vilken är statusen på din kropp?

– Skadefri! Jag är 100 procent redo för spel. Inga problem.

Johan Jonsson basar över ettrige jack russelln Kenzo och är ny för året i Växjö Lakers. En säsong som kostat honom en hjärnskakning, en framtand och elva missade matcher lider mot sitt slut.

– Det här har vi väntat på hela säsongen. Det är klart att vi får räknas som underdogs när vi kommer från allsvenskan och det känns som att en bra start blir viktigt. Samtidigt kan vi ha råd att förlora ett par matcher också. Det är speciellt att spela kvalserien, säger Jonsson som i fjol gled nästan hela vägen till elitserien med skrällgänget Almtuna.

Marcus Johansson har också en tung säsong bakom sig. Han har bara spelat 36 av de 52 matcherna i grundserien och stundom plågats svårt av ett diskbråck. Det har blivit många extra promenader med ”gatukorsningen” Moltas (schäfer-labrador-bracco italiano).

– Nu känner jag mig helt okej i ryggen igen. Det har gått åt rätt håll och jag är oerhört laddad inför det som väntar. Vi har definitivt chansen att slåss om en två platserna i toppen. Men då gäller det att vi följer vår spelplan och att ingen faller ur ramen.

Apropå att falla ur ramen: Nicklas Rahm är Växjö Lakers kanske största utropstecken den här säsongen. Under sin andra säsong i klubben känns han, vid 35 års ålder, som ett ungt piggt nyförvärv snarare än den veteran han är. I fjol vid den här tiden stod Rahm utanför laget och fick följa flera av kvalseriematcherna på tv. Den här säsongen har han varit Växjös genomgående bästa back, med seger i plus/minus-ligan som kvitto.

Vad har hänt, Nicklas?

– Bra fråga. Det är väl bara att erkänna att jag inte var beredd på att allsvenskan skulle vara så bra som den är. När jag kom till Växjö var jag van vid att spela 35 minuter per match ”på en skridsko” och dra iväg långpassningar. Här var det yngre, snabbare och mer sugna spelare än de jag tidigare spelat mot.

Vad kan de som följer Växjö Lakers vänta sig av er i kvalserien?

– De kan förvänta sig att vi kommer att ha ett bra målvaktsspel och ett rejält och enkelt försvarsspel. Vi kommer också att spela ganska enkelt framåt, men där har vi ändå så många skickliga och kreativa toppspelare som kan avgöra matcherna. Det absolut viktigaste är att vi är stabila bakåt, säger Rahm.

Bakom honom skäller skäggige dvärgschnauzern Leo otåligt.

”Yngre, snabbare och mer sugna spelare än de jag tidigare spelat mot.”