Uruguays avancemang firas i Alvesta

Tisdag eftermiddag, klockan 16.

Sista gruppspelsomgången sparkas igång med matcherna Uruguay-Mexiko och Frankrike-Sydafrika.

– Såhär långt i VM har Uruguay spelat klockrent. Jag är lugn, med tanke på hur tabellen ser ut, säger 62-årige Bernardo Pebaqué.

På väggen bakom teven hänger två flaggor: Uruguays och Peñarols (största klubben i hemlandet).

I rummet sitter även dottern Josefin, iklädd en landslagströja med nummer 10 (Diego Forlán), tvillingarna Martín, med den gulsvartrandiga Peñaroltröjan (och en bakåtvänd Alvesta GIF-keps...), och Bernardo Jr i ljusblå skjorta, (båda bor i Oslo) och Bernardos gudson, Victor, med gulsvart halsduk.

– Min bror och brorson och några kompisar till dem är på matchen, säger Bernardo, som tror att cirka­ 1 000 andra landsmän är på plats.

Inledningen på matchen är försiktig. Óscar Tabárez, landets förbundskapten, visas i bild.

– Han ser alltid lika allvarlig ut, ler aldrig, kommenterar Josefin.

Tabárez, som tidigare varit lärare och därför kallas El Maestro, har coachat landslaget sedan 2006.

– Ganska ovanligt att någon sitter så länge, men för fyra år sedan tog han fram ett program för att förändra fotbollen i Uruguay, efter att vi länge blivit­ anklagade för att spela hårt och fult, säger Bernardo.

I nästa andetag återgår han till matchen:

– Vi kommer fram ganska lätt. Mexikos svaga punkt är inlägg och hörnor.

Tio minuter senare träffar mexikanen Andrés Guardado ribbans undersida.

– Ett missat mål är ett mål som de andra får sedan, lyder ett spanskt talessätt, säger Josefin och pustar ut.

Kort därefter kommer Bernardos tredje son, Antonio, och hans flickvän Sandra.

– Suárez måste göra mål snart. Han gjorde 35 mål i Ajax säsongen som var, säger Bernardo, som en gång själv varit skyttekung i Slätthögs b-lag.

Då nickar just Suárez in ett högerinlägg. Och det blir allt annat än lugnt.

Bernardo rusar över till Bernardo Jr, kramar om honom och jublar. Snart omges de även av de andra.

– Äntligen, utbrister Bernardo, med tanke på Suárez första VM-mål.

Paus och applåder. Då går Bernardo ut i trädgården. Även sofforna töms efter hand.

I den andra matchen har värdlandet Sydafrika gjort två mål mot Frankrike.

Plötsligt ringer telefonen. Det är en kompis boendes i Montevideo, huvudstaden i Uruguay, där klockan snart är tolv.

– Försnacket börjar runt sju på morgonen. Hela landet står still. Det här är jättestort, säger Josefin.

Andra halvlek och Mexiko­ jagar mål. I 64:e minuten kommer den perfekta kvitteringschansen.

Men backen Fransesco Rodriguez nickar utanför.

Bernardo skickar ett sms till sin bror på och frågar hur det är. Han fick svaret ”de pinga”, vilket ungefär betyder ”det är tiptop”.

– Fan, vi vinner gruppen. Det är inte klokt. Jag måste smälta det här, jublar Bernardo på övertid.

Slutsignalen går. La celeste (det ljusblåa laget) vinner med 1–0 och gruppen före Mexiko.

Senaste gången Uruguay­ gick vidare från gruppen var VM 1990, sedan Daniel Fonseca nickat in segermålet mot Sydkorea.

Förbundskaptenen då var... Óscar Tabárez.

Midsommardagen blir det ny match mot Sydkorea, den här gången i åttondelsfinal.

– Det blir svårt, de är ettriga, säger Bernardo, som fem dagar före VM testade den omtalade VM-bollen på broderns 60-årsfest.

Förhoppningarna om ett tredje VM-guld är nu stora efter gruppseger och 4–0 i målskillnad.

– Det kan bli guld. Jag ser möjligheten, men det gäller att ha tur, säger Bernardo Jr.

Vid båda guldåren, 1930 och 1950, höll landet nollan i gruppspelet..