Växjö-Tonnys talanger trivs

– Marknaden har förändrats på sistone. Bortsett från de riktigt stora klubbarna i västeuropa är det ryska och turkiska lag som numera sitter på de stora pengarna, säger Tonny.

Vi träffar honom hemma i villan på Hov i Växjö. Den är fräsch och rymlig. Men i rummen där Tonny jobbar är det trångt.

Datorer och telefoner trängs på det lilla skrivbordet. Favoritlaget Liverpools lagbild pryder väggen. I rummet intill finns en soffa, ett bord och en gigantisk tv.

– 60 tum.., säger Tonny och ler.

Vi förstår att han tillbringar en hel del tid framför den imponerande skärmen.

– Jag ser minst en fotbollsmatch per dag årets samtliga 365 dagar. Antingen live eller på tv.

– När någon av mina spelare lirat match sätter vi oss ner på varsitt håll och tittar på tv-sändningen i efterhand. Efter 30 minuter ringer jag till spelaren och vi analyserar tillsammans vad han gjort bra eller dåligt så långt. Sedan tittar vi på nästa 30 minuter, ringer varandra igen, tittar på matchens sista halvtimme och ringer varandra en sista gång.

Tonny Westring, som på farmors sida har italienskt påbrå, är en riktig fotbollsnörd.

Men i unga år spelade han även ishockey, och när Tonny började som talangscout var det ishockeyspelare han spanade efter.

Tonny växte upp i Virserum. Pappa Kent körde rally. Mamma Katarina höll inte på med någon idrott.

På sommaren var Tonnys föräldrar kringresande marknadsknallar. Då brukade han få vara hos morfar och mormor. Hans morfar Yngve, som spelade fotboll i Kvillsfors, hade snickrat ihop ett mål och byggt ett plank.

– Där tränade jag mycket på egen hand. Det var fotboll och fiske som gällde på somrarna.

Hockeykarriären började lovande men tog slut efter en tv-pucksuttagning.

– Dom upptäckte att jag egentligen var ganska dålig på att åka skridskor, skrattar Tonny.

Det gick desto bättre med fotbollen. Tonny debuterade i Virserums A-lag som 15-åring.

– Vi lirade i fyran och det blev en nyttig, men hård, skola. Många av spelarna var en bra bit över 30 år och på den tiden skulle juniorer hållas kort?

Samma sak fick Westring känna av efter flytten till Östers IF 1984.

– När man passade fel eller missade i markeringen kom iskalla blickar från alla regerande mästare och A-landslagsmän. Det var vi yngre som bar vatten och fick putsa de äldre spelarna skor.

Det blev nästan 200 allsvenska matcher i den rödblå dressen för Westring. Oftast som mittback eller högerback.

– Vi vann inget under min tid i Öster. Men tusan vet om vi inte hade tagit hem SM-guldet om jag inte hade blivit hårt utvisad tidigt i seriefinalen hemma mot AIK hösten 1992. Det var en tung dag, medger Tonny.

Han fick även göra tolv U21-landskamper, två OS-kvalkamper samt två träningslandskamper med A-landslaget.

– Jag och Roland Nilsson spelade högerback i U21-landslaget, men i A-landslaget satsade man på Rolle. Vi är dock fortfarande kompisar och håller kontakten.

Westrings spelarkarriär fick ett ganska abrupt slut. Delvis för att Tonny började få problem med ett knä, men framförallt för att han mot slutet av 1990-talet tyckte att Öster bara sålde spelare och saknade ambitioner.

Tillsammans med Sergej Prigoda bytte Westring till Växjö Norra innan han en dag kontaktades av en släkting i Stockholm, Peter Nilsson.

– Han jobbade som advokat och undrade om jag kunde resa runt och leta efter hockeytalanger i södra Sverige. Det uppdraget gav mersmak och när jag på julafton 1999 fick en förfrågan om jag ville jobba som fotbollsscout åt agenten/advokaten Martin Klette tvekade jag inte en sekund.

Westrings vinnande koncept gick ut på att resa runt på zonläger i hela landet.

– Det gällde att upptäcka talangerna tidigt. Hinna se dem ett antal gånger även i klubblaget och sedan ta kontakt med deras föräldrar innan spelarna kom vidare till elitpojklägren.

I november 2009 slutade Westring hos Klette. Han startade aktiebolaget Tonny Westring Scouting AB och Östers IF blev största uppdragsgivaren.

Under tiden i Öster lockade Westring massor av unga talanger till Växjöklubben (Emil Krafth, Darijan Bojanic och Johan Andersson är de mest kända) men i höstas fick han beskedet att Öster inte längre ansåg sig vara i behov av hans tjänster.

– Det kändes lite konstigt efter drygt två års hårt jobb för klubben i mitt hjärta. Men så kan det vara i fotbollsbranschen, säger Tonny.

Numera jobbar Westring heltid som scout åt Global Soccer Management Sweden AB, som ägs av agenten Patrick Mörk och juristen Carl Fhager.

Tonny kör 3 500 mil varje år, han har en telefonräkning varje månad på 1 400 kronor och han skickar 2 000 sms i månaden...

Han dyker ständigt upp på olika fotbollsmatcher. Brukar sitta i en brasse-stol och anteckna. Helst vill han vara för sig själv och inte bli störd under matcherna.

Vilka fotbollsegenskaper letar du efter hos unga spelare?

– Snabbhet. Både i fötterna och i huvudet. Har du det får du spelförståelsen gratis. Många scouter och agenter gör misstaget att ta den spelare som är störst och starkast. Jag tar istället den som är snabbast.

I nästa fas handlar det mer om talangens personliga karaktär.

– Såväl spelaren, som hans föräldrar, måste ha förståelse för vad som krävs för att nå hela vägen. Fotboll är en konditionskrävande löparsport. Det handlar om uppoffringar och jobb, jobb, jobb.

Vilka är dina främsta egenskaper som scout?

– Förutom förmågan att tidigt upptäcka talanger tror jag mig ha förmågan att få mina spelare att förstå vad som krävs. Att förstå att den som är bäst vid 15 års ålder sällan är det vid 21 år.

– Tack vare ömsesidig respekt och förtroende kan jag vara brutalt ärlig mot mina spelare. Det gynnar ingen om de tror sig vara bättre än vad de är.

– Men samtidigt bryr jag mig förstås om hur de mår. Spelarna är inte i första hand fotbollsspelare utan människor. När de är yngre och precis flyttat hemifrån blir jag lite av en extrapappa. Då kan vi ha väldigt tät kontakt.

– Jag är stolt över att de behåller mig som rådgivare år efter år och behandlar mig som en familjemedlem.