Ibland tycker jag lite synd om killar som Svennis och Lagrell

Vissa blir upprörda över bilder på primadonnorna Ljungberg och Vodianova i bara kallingarna. Andra har svårt för Peter Jihdes galafrisyrer. Själv reagerar jag när någon försöker vinna billiga poäng på andras bekostnad.

Som News of the World. Som Svennis.

Det kan vara en försvarbar journalistisk metod att wallraffa, det vill säga jobba bakom falsk identitet, om man vill avslöja stora saker som är svåra att komma åt på andra sätt. Som när just Günther Wallraff klädde ut sig till gästarbetare för att visa hur illa de behandlades i Tyskland.

n n Men när News of the Worlds reportrar klär ut sig till arabiska schejker för att få Sven-Goran Eriksson att avslöja att han är till salu om bara priset är det rätta...

Handen på hjärtat. Vem är inte det?

Visst är den engelske förbundskaptenen onödigt glappkäftad om sina spelare. Men att det är något med Wayne Rooneys humör, och att Rio Ferdinand som många talanger är lite lat ibland, det är inga försvarshemligheter precis.

Huvudpoängen är avslöjandet som sådant

Nej, huvudpoängen verkar vara avslöjandet som sådant. Tänk att vi kunde lura honom, hela vägen till Dubai.

Visst förefaller Svennis väl naiv, som trots sina erfarenheter och alla rådgivare gick på finten.

Men det är inte bara som journalist jag önskar att de rika och mäktiga ska vara öppna och visa sig mänskliga.

Det blir vanligare att sportens stjärnor gör sig oåtkomliga för allt annat än korta och hårt styrda intervjuer där de mumlar meningslösa klyschor. När det finns tidningar som News of the World är det högst begripligt.

Lars-Åke Lagrell är inte lika utsatt som Svennis, men på senare år har det blivit populärt att slentrianmässigt hacka på Fotbollförbundets ordförande.

Förhandlingarna om tv-avtalet är ett färskt exempel. Särskilt falskt klingar det när sportkrönikörer ifrågasätter Fotbollförbundets försök att få så bra betalt som möjligt för rättigheterna, av någon sorts omsorg om tv-publiken.

Tv-bolagen lär inte slumpa bort fotbollen

Är det någon som på fullt allvar tror att företagen som deltar i budgivningen inte försöker maximera vinsten?

Är det bättre om pengarna hamnar i fickorna på bolagsmännen än hos Fotbollförbundet? Inte ens Svennis kan vara naiv nog att tro att om företagen fick köpa tv-rättigheterna billigt, skulle de slumpa bort matcherna bara för att vara hyggliga mot oss i tv-soffan.

Vad är det som driver upp priset? Efterfrågan förstås.

Hur sänker man priset? Genom att strunta i att titta på tv-matcherna.

Då skulle svenska fotbollsmatcher snabbt bli lika iskalla som spillprodukterna i Sport-Expressens tv-tablå.

Svensk fotboll är förresten redan en spillprodukt, i vissa asiatiska länder. Där sänds höjdpunkter från allsvenskan och andra mediokra ligor. Färdigförpackade och billiga håller de sändningarna i gång.

Ett billigt sätt att väcka uppmärksamhet lyckades vänsterpartiet med vid sin kongress. Med Växjöpolitikern Carin Högstedt i spetsen vill partiet skicka ut Lars-Åke Lagrell och Fotbollförbundet på torskjakt under fotbolls-VM.

"Ta ställning mot prostitutionen - eller är det en del av fotbollen?", hojtar vänsterpartiet i ett uttalande.

Historiska erfarenhet tyder på att prostitution är lika mycket en del av fotbollen som av annan mänsklig verksamhet, politik till exempel.

Det finns olika metoder hantera prostitutionen, i Tyskland är den laglig och på olika sätt kontrollerad av myndigheterna. Sannolikt minskar det risken för de värsta övergreppen.

Vilken skuld har Carins gamla parti?

Ett avgörande faktum är ändå att så många östeuropeiska kvinnor lever under förhållanden där prostitution blir en rimlig inkomstmöjlighet. Kan det hänga ihop med att Högstedts gamla partikamrater körde ländernas ekonomier i botten, att de föröddes i kampen mot Hitlers arméer när vi hukade, och att EU med murar och jordbruksstöd undergräver deras möjligheter att konkurrera?

Så betraktad blir frågan plötsligt politisk och komplicerad, och mycket svårare att vinna billiga poäng på.