Svar från Vänsterpartiet

I 100 år så har Vänsterpartiet kämpat för att utvidga demokratin, detta tycker vi är värt att fira. Vi har kämpat för rösträtten, allas rätt till bostad, allas rätt till sjukvård, allas rätt till utbildning, utökad arbetsrätt, medbestämmande på arbetsplatserna och vi har kämpat för arbetstidsförkortningar och pensioner. Varför har vi kämpat för allt detta? Vi socialister anser att demokratin ska gälla alla delar av samhället, inklusive ekonomin och arbetsplatserna. Högern som Haage tillhör har däremot historiskt sett varit och är fortfarande motståndare till alla utvidgningar av den svenska demokratin. Vi i vänstern kommer däremot aldrig att sluta kämpa för en sann demokrati där makten över samhället ligger hos de många och inte hos de få.

Robert Armblad, distriktsstyrelseledamot Vänsterpartiet Kronoberg

Svar från ledarredaktionen:

Hundra år av engagemang är förstås imponerande, även om det är förvånande att det progressiva Vänsterpartiet väljer att fira den arvedel man givits av tidigare generationer. Men Armblad utelämnar flera viktiga ställningstaganden som partiet gjort.

1987 skrev partiledaren Lars Werner till den nordkoreanske diktatorn Kim IL Sung och hyllade honom för hans insatser för landets arbetarklass. När Nazityskland invaderade Danmark och Norge under andra världskriget protesterade man inte på grund av lojaliteten med Sovjetunionen.

Denna lojalitet inleddes i och med den första kommunistinternationalen 1919 då kommunistpartier från hela Europa ställde sig under Sovjets inflytande. Den organisationen upplöstes först 1943 när Sovjet bedömde att det var dem till last i förhållande till de allierade i världskriget.

Vänsterpartiet har genomgått många namnbyten och avknoppningar genom åren men väljer ändå att fira hundraårsjubileum. Partiledaren Jonas Sjöstedt skrev en lång och tankeväckande text i Flamman 14/7/16 där han reflekterade inför hundraårsjubileet.

Man märker att hans bild av partiet och socialismen utvecklats under lång och präglas av de reformer som man arbetat för snarare än de ställningstaganden som partiets företrädare gjort. Som utomstående saknar man diskussionen om varför den otyglade socialismen så ofta tycks sluta i mänskligt lidande och förtryck.

Ställer man frågan får man ofta höra att Sovjet, Nordkorea, Kina eller DDR inte var riktig socialism ibland av personer som tidigare talat sig varma för dessa samhällen. Hur kommer det sig att engagemang för allas rösträtt, rätt till utbildning och kortare arbetsdagar så ofta landat i förespråkandet av diktatur?

Ledarredaktionen